Du är ITvxemburg stor, och Jay är Fan, hän 3 ra por t Dea okände följer denne gån sin rootstårdare, Reccusenten G. AM. i Jurnaler, nsstan punkt för punkt ifrån början till slutet af dennes långa artikel. För att i så mycken kortlet som iwvöjligt kunna göra våra Läsare bekanta mid ätskillist af Förf:s intressanta åsister I sak, förbigå vi allt hvad som uti skiften endast rörer Hr G. Ms person, hvilken han synes hafva föresatt sig att riktigt mattla till döds med täta sidostygn. Blott eo erinran göra vi härvid, som rörer polemikea i allmänhet. Då Surnel-recensenten (hvars åsigter om de Hist. flandl. visseriigen icke äro våra) icke atsatt sitt namn under tecensionren, utan endast initialbokstäfverra deraf, så synes det oss, om än hela veilden vet hvad dessa betyda, mindre grannlaga hbandladt af en Författare, som i öfrigt uppenbarat den mognade mannens lugna tankegång, att uppblinda sitt försvar för AB. E. Grefve Adlersparre, eller sina äsigter Over våra vigtigaste statshändelser med talrika allustoner på Hecensentens person, såsom pag. 33, di han är ger sig icke hafva setl G. M,. i någon rap port, elter ens märkt honom wvämnas i den idens (1809) såkallade anecdotes scandaleuses; på ett annat ställe, då han nämner att Reycensenten skall hafva tillhört Presidenten Frih. KAhrenheinms enskilda umgängeskrets, pag. 52 då han liksom på spe omtalar hwnu Geneval Sandels haft den lyckan att råkua G. M. ; sina leder; att Rec. råkat vara Geo. Adlevcreutzs land-man OÖ s. v. Saken måste på sådant mera förlora än vinna, och den okånde Riddaren har icke stridt på fullt vidderlist vis då han sålunda bakom värnet af sin nonymitet sigtat åt den lilta öppniog den brokige Riddaren? gjort på sitt visir, må det äfven hofva varit af fåfänga. Vi anse till och med att en personlig allusion varit mindre betänkiig, ifall recensionen varit fulljomligt anonym, emedan ingen då haft rätt at tillämpa den hvarken på G. M. eller nåson annan viss person. Nu är han vida mera atsatt för tillvitelserva, utov att likväl äga några andra init!ulbokstäfver, emot hvilka han kan försvara sig. Det synes äfven som anmärkaren alltför uteslutande och stundom utöfver bebofvet gjort sin skrift till en apologi för H. E. Grefve Adersparre. Han har derigenom beröfvat sig self flere fördelar, som ban kunnat bafva af ämacts betraktande från en mera allmän -Yupuukt, somt möjligen hog en och annan väckt den ör BE. E. Grefve Adlersparre mivdre angenäma och säkert ogrundade lörmodan , att försvaret varit i säck innan det kom i påse. Nu till