ning och var armct vy krait. Den gor val 1 att vänla; ännu en eller två sådana sessioner som den sista, och den skall kunna visa sig; den beböfver då endast skörda den frukt som andra utsått. Utan fördom eller hat mot någon har jag tecknat denna tafla, hvars färger jag ej anser falska. Jag hatar endast förrädare, och jag är öfvertygad att anhängarne af detta system omfattat det på god tro och utan att göra sig reda för det mål dt de sträfva. Näågre, upfödde i Madame Statls Engelska skola, hafva der hämtat deras fixa idf om Engelsmännens aristokratiska statsförfattwng, den de betrakta, icke som en lokal institution, afpassad efter ett visst folks seder och behof, utan som typen för den högsta möjliga fullkomlighet i hvad som rörer Styrelse. Andre, uppfostrade i Kejserliga skolan, tro endast på bajonetternas materiella styrka, och på lättheten att styra folk genom embetens bortgifvande. De ha glömt ett annat element i denna styrelse, äran; men de nöja sig med titlar. Andra åter öfverlemna s:g åt en uleslutande omsorg för de materiella intressena och fasa för allt, som har likhet med politisk rörelse3 de finna sig aldrig nog säkra och anse följaktligen makten aldrig nog stårk. De drifva sin blinda fruktan så långt att de till och med gilla våldet , som emedlertid är maktens kräfta. Dessa äro de förnämsta elementerne af detta parti, till hvilket annars räknas många redliga män, hvilka jag dock anser förblindade. Det andra partiet, som icke finner något annat botemedel för vår kritiska belägenhet, är en revolution, hvilken skulle proklamera Napoleon IT eller republiken, gör äfven frihetens sak stor skada, Det är alltid farligt att ställa ett folk, som nyss utgått ur en revolutiom, i den belägenhet att dess begrepp fäster sig vid nödvändigheten af en ny revolution. Man bör göra sig noga reda för hvad som utgör den ofantliga majoriteten af nationen. Denna majoritet består af menniskor som hafva behof af lugn, för att kunna arbeta och njuta frukten af sitt arbete. Antalet af de mendviskor, som endast lefva af det politiska lifvet och valt detsamma ensamt till sin bana, är högst obetydligt i vårt samhälle. Dessa menniskor ega öfver massorne det inflytande deras talanger: och deras karakter gifva dem, men de skola ej lätt kunna förmå de förra att utsätta sig för alla farorna af en ny omstörtning af samhället, för den lumpna rättigheten att hvart fjerde eller femte år träda tillsamman med 4 eller 5 millioner andra medborgare att utvälja en President för Republiken. Om de till följd af någon olycklig händelse skulle lyckas krossa Julithronen, så skulle de följande dagen befinna sig framför ett samhälle, som med högljudda rop af dem återfordrar sitt lugn, sin trygghet, sin materiella välfärd; och som svar härå skola de uppmana detta samhälle, att bereda sig på kanske ett halft sekels