En fremlings åsigt af bränvins-förbudet. Uti Norrska Morgenbladet för d. 23 Juni finnes öfver ofvanstående ämne en uppsats, hvilken förefaller oss. i hög: grad iIntiessant, En fremling betraktar vanligen ett lands—!förse hållande ur en syopunkt, friare från alla de fördomar och inflytelser af hemseder, nytta el ler skada, och framför allt konsiderationer, som en landsman, äfven med den bästa vilja, icke alltid kan vara saker att afskudda sig. Artikeln afhandlar en så vigtig puukt för lagstiftningen, och den sjelfst tandighetskänsla sour framtyser deri, är förenad med en så Omfate tande blick öfver förhållandet mellan samhällets ekonomiska och moraliska sida, att den säkert skall fästa sig i hvars och ens mnne, som framdeles kommer att bedöma dylika förbållanden. Den lyder som följer : Under artikeln Sverige talas i Morgenb ar det N:o 163 från Stockholm om det vit och den kraft, hvarmed lagen emot olotligz bräns viosbränning, eller regeringens förbud emot bränvinsbrä äsning, handhafves i Sverige, 03 de många actioner och beslag der hafva ägt run samt om denna lags serdeles välgörande inflytelse på nationens sedlighet och fylleriets aftagande. Insändaren har förundrat sig öfver att se en sådan åsigt af denna sak framställd i ett blad, som -vanl,-utmärker sig genom Hiberalitet och synes vara långt ifrån att gå I någou regerings eller. hofs ledband. Han skulle också finna det något besynnerligt, om devna åsigt skulle gälla allmänt i Sverige, der det dock gifves åtskillige personer, bvilka icke låta för blin: la sig af utstyrda rapporter eller reges io gens anstalter.