Net AD UJ ÖUAE INU Uppe oJAållA Vadla Jar sare känna, att något sådant aldrig stått i Aftonvbladet. Tvärtom ha vi alltid yttrat oss mat ölverdriften hos det s. k. radikala krigspartiet i Frankrike. En gång yttrade vi, att Frankrike om det understödt Polen, hade snavare haft att vänta hjelp än hinder från de Tyska folken, i anseeude till deras sinnesstämning och sympathi för Polens sak, Strax började Argus ta!a om Franska eröfrings-planer såsom oskiljaktiga hån hvarje bemedling för frihetens sak, och franidrog en exalterad Tysks deklamationer på Hambacher-festen, emot Frankrikes inblandning i Tysklands inre angelägenheter. Hvad hör nu detta tillsammans? Om diremot Tyskarne skulle blifva utsatte för någon annan makts viöfrings-begar, månne de icke då, i samma belägenhet som Polen, gerna skulle emottaga hjelp iftån Frankrike? Några ord mer eller mindre af Doktor Wirth, eller. Doktor Hjelplös, eller hvilken Doktor som belst, betyda dessutom nästan lika litet som några ord mer eller mindre af Argus sjelf. Doktor Wirth varn ett stormande bifall — säger Argus; men det står likväli samma tidping, hvarutur Argus meddelat den öfversatta artikeln, att Doktor Wirths tal icke vunnit mängdens bifall. Såsom bevis derpå anfördes att han icke efteråt blef vald bland ledamöterna af en för tillfället tillsatt Comilte. AHvarföre förteg Argus detta? — Var det ärl:gt? — Uuder sin blinda ifver att, per fas et nefas, få någon sak med Aftonbladet, beskyller Argus oss vidare, att hafva lagt skulden till Po. lens undergång endast på det Perierska systemetl. ; Utan att likt Argus, vilja aftrycka långa spalter af våra fordna artiklar, citera vi blott värt yttrande i N:o 22 af detta blad för den 27 Januari, I en artikel, kallad Är 1831, politisk öfverblick, förekommer det: — — Denna korta öfvevsigt af Franska politiken torde fyl!est hafva ådagalagt, huru den lemnar hafvndnyckeln till de händelser, som under det förflutna årets lopp småningom utvecklat sig, i rak motsats mot tidens syttving och mot hvad premisserne antydde. Dock bör, såsom vi i början af denaa uppsats anmärkt, skulden för den olycksaliga reaction vi bevittnat icke uteslutande drabba H:r PåErier och hans triste milieu. Det vore orättvist att icke tillerkänna Luglands egennyttiga politik den andel den otvilfvelaktigt eger I hvad son: skett. Beklagligen kunna vi icke här såsom i Frankrike vältra skulden för en förnedrande statskonst på några få enskilda män i spetsen lör ärerdeina. Hos John Bull hav det icke varit eller icke behöft vara ministetren som felat. National-karakteren har gifvit impulsen, denva beprisade N tional-egoism som at många kailas foste landskänsla, och som bjuder att lemna ett blödande folk, en stor idd i sticket, hvarje gång de möjligen kunde kosta gam-, la England ett sjelftaget prerogativ eller en förspilld skilling sterling. — —