Aftonbladet – 18 juni 1832, sida 2

a (Insändt från Westerbotten). Anmärkningar, Ehuru den uti Aftonbladet N:o 121 för den 24 Majt 1932 intagna berättelse, utgifven af S. M. Adjurcten Ekdahl, om B.änvinets i; verkan på allmänna välståndet i Sveriges No: dligaste Landskaper, hufvudsakligen synes innvefatta nitälskan för nykterhet och ordning i samhället, har likväl händt, hvad ofta måste inträffa, då man utsträcker ett omdöme till orter, spridda på en jordyta af 40 å 50 mils längd, att rätta förhållandet blifvit vavstäldt. Följande anmärkningar af en man, som aldrig idkat handel och derjemte är hatare af alla missbruk, synnerligen hvad öfverflödig spirituös njutning angår, hafva för ändamål att närmare bestämma förhållandet inom VWVesterbottens Län. Lappmarken utgör första föremålet för Berättarens ifver, som förledt honom ända till att likna köpmännen i förenämnde Landskaper, vid Jakaler som samlas vid Österlandets slagt-platser. Marknaderre i Lappmarken måste hållas å den tidsom Ting af Doruaren förrättas, emedan Nybyggare och Lappar då till största mängd samlas, dels för att utföra deras tvister vid Domstolen, och dels för att till KroveFogden betala årets utlagor; på annan tid skulle ingen allmän handel kunna äga rum, så länge ingen köping derstädes finnen Hvad markovaden i Lycksele Lappmark augår, den Umeå Stads handiande endast bevista, så sker den med varor af salt, mjöl, tobak och andre Lappmarks Åboernes behofe ver, samt contanta medel, hålst största delen af deona Lappmarks invånare numera består if hemmansåboer och nybyggare, samt en mindre betydlig del Lappar, hvilka hafva sitt tillhåll nära vid och uppå fjellen, der någon odling icke kan verkställas. Att Lappen har begär till bränvin bör ej nekas, men att all handel sker med dennajförderfliga dryck är ogrundadt; ty Lappen förstår ganska vål att beräkna och uttordra sitt bestämda pris, samt anses till och med för hård-köpt, hvarföre han, innan köp om någon betydligare vara slutes, besöker de fleste handlande för att erfara hvem som betalarv bäst. Under dessa besök kan han väl, som hann yttrar, skänka någen småsak, t, ex en rentunga eller en bog af en slagtad ren, hvarföre han fordrar traktering, ofta vida öfver värdet af det skankta. Den handlande, som vägrade att på detta sätt göra hans bekantskap, skulle föga få afsluta någon slörre handel, bvarföre nöden har ingen fag, så länge man icke kan hoppas att alla alsägn sig bruket af bränvin, som, ehuru önskansvärdt, dock svårligen lär inträffa. emedan. om ock