oo a OO it hänseende e bekymmer, slandets och vilka elldeegenskapen rättskaffens ifva beklagberättelser, Jen vildaste 0 i sig sjelf le allramest va envist åir det heia, eter, sina enhämnd 1 förvilkas beärdade proande för dyförsäkringar ne rötande oralitd, hade itertaga det esteus begåvid ullfället kände upnärksawmheiihs, JHalhvad man , på kluba. Framför Virth, hvilyftning icke ickhet, utan ill den grad röder, föricke vald t, bvilken nde och utnsamma beif en eller rån hvarje a gånger sin :opade hiTyska furoch ankla Berusade det vildaste ecknade vid sånger och id de bord, ito. Sjelfår Itzstein 0 sig passihär inåste oppositio(ånga af de efter deras sens talare icke hafva sen uppror nd de närste, utmåA C9NQ IN er ty exempel äro ej sällsynta, att smärSTOCKHOLM oväldig3 Den 12 Juni. re apothek blifvit förvandlade till tracteursställen och att dettaoskick af vederbörande tåles, såsom enda vilkoret för sådane apotheks bestånd; emedan bergning är, i hvarje lifvets ställning, ett nödvändigt beting och emedan erfareolieten dessutom lärer, att i allmänhet Man her under sednare veckorva hört berättelser om åtskilliga Svenska bönder och torpare, som fått det ömkliga och löjliga infaliet, att hos styrelsen begära respenningar resa; men en del har dock härvid åt Ryssland, för att der blifva possessionater på de många landtegendomar, som de inbillat sig att Choieran gjort öde. Man kan väl icke egentligen ur dessa händelser draga någon annan slutsatts, än att man lätt kan få den enfaldiga att löpa med limstången till verldens ända, — blott man består honom fri fäst mera uppmärksamhet än saken var värd. Det som senast i detta var, att tvänne torpare under Stjernfors Bruk, tillhörigt I. E. Stats-Rådet Gr. Mörner, kommit till Stockholm, för att bortbyta sitt gamla Svenska fädernesland mot mellangift af ett Ryskt ödeshemman. Vi anse oss emedlertid för sanvingens skull böra meddela följande oss tillhondakomne betyg, af Bergslogden iorten, utvisande att uppgifterne i denna sednare berättelse till en del varit origtiga. Att en under Stjernfors Bruk, tillhörigt IH. E. Stats-Rådet m. m., Högvälborne Hr Gr. Mörner, 1 Ljusvarsbergs Socken af Nerikes Län, lydande torpare Jan Jansson i Björkäng, efter eget åtagande, för olofligen försåldt timmer, och emot det, att han skulle undvika lagligt åtal för förbrytelsen, under den 22 sistl. Martii frivilligt förbundit sig egendomen vid den 1i:sta Maj afträdas; det varder härmed inlygadt af undertecknad, som föreningen bevittnat, Nya Kopparberget den 26:te Maj 1832. And. FVestling. Förlidet år afbrändes genom vådeld dagkarlen Matts Larssons i Lakbäcken stuga, tillhörig Hans Excellence, Stats-Rådet sv. m. Högvälborne Hr Grefve Mörner, inom Ljusnarsbergs Socken, Nerikes Län och Stjernforss Bruk underlydande, i hvars ställe en annan stuga upprättades, hvari Matts Larsson sedan bodt och ännu bor, samt har han likmätigt till Mantalsskrifningen med Ljusnarsbergs Socken inlemnade förteckningar på följande sätt varit skrifven åren 1830, 1831, 1932, Lak bäcken dagkarl Matts Larsson född1779. Hustru Lisa 1779. Dotter Maja 1817. Här säges, att en dess Son Eric Mattsson skall nu på våren uppgått till Stockholm, der eller hvaromkring han troligen ännu finnes, samt möjeligen kuvnat angifva sig såsom Torpare under Stjernforss, som han dock aldrig varit, Ännu ytterligare förljudes att en vid namn Eric Andersson från Westra Nybygge, som han till hälften med Petter Perssoa af egaren Jan Jausson förlidet år arrenderat, äfven 1 1 a oa TE MAA a 1 -. AA ss AA oo afseende omtalades den rikaste köpmannen har de bästa varorne, och att bekymren för fysisk bergning vanligen förslappa känvslan af moraliska åligganden. Ehuru skråtvångets upphäfvande är mycket nyttigt, är dock ingen regel utan undantag, och våra helsovårdare (medici och pharma ceutici) kunna svårligen undgå skråtvång, emedan man ej kan förvänta att de förskaffa sig grundliga insigter, då sådane ej lemna dem någon fördel för bergning och då medicinska insigter och medicamenters godhet ej kunna af allmänheten controlleras. Må viakta oss, alt på vinst och förlust lemna vår helsa till spillo för det farliga qvacksalveriet! Då min Läkare, angående medicinalväsendet i de skråfiia Södra Amerikanska Fristaterna, underrättat mig: att i hela provinsen Antioquia icke finnes en enda legitimerad Läkare eller examinerad Apothekare, att de mnominela Apothekea handhafvas på ett alldeles oförsvarligt sätt, alt gifter säljas till hvem och i hvad qvantitet som helst, att de så kallade Apothekarne ej äro generade af någon taxa och derföre låta betala sig för ett Skålpund Vitriololja två lod guld, för ett lod Skedvatten en piaster, för ett lod Cremor Tartari 2 plaster o. s. v., att läkarevården bestrides af qvacksalvare och af gamla guammor, hvilkas förnämste likemedel utgöres af värmande och kylande drycker, för hvilkas classification ingen princip följes och att tre af desse Läkare vid elt bens amputerande, ej förstodo underbinda artererne, utan sökte igenom förnyade amputationer stilla blödningen, som efter tredje repeterade operationen dödade patienten; ; — då min Läkare äfven underrättat mig, alt en medicine practicus i England för ett nattvak tagit ett pund i sch. Sterl, för tjugo blodiglar ett pund och för ett kräkpulver 2 Sch. 6 d., och att, på detta sätt kostnaden för en enda dag gått till omkriag 70 R. och. för en kort och med döden slutad sjukdom, till 559 R.; ) — och då jag nu är nog lycklig att, genom biträde af en legitimerad Apo-: thehare, för ev ringa penning hafva återskaffat alla de minas, af en svår farsot vacklande helsa och har förmågan att skrifva dessa rader med en, på två ställen afbruten, nu full-: komligt frisk arm; så kan jag ej annat än hembära tacksägelser till dem, som ordnat vårt medicinalväsende och till dem, som nyligen. blifvit orätt tadlade för bibehållandet deraf. Fördomsfri Landtman.