Aftonbladet – 6 juni 1832, sida 1

turen, konsterne och administrationen, hopats i Ministerhötelets salonger, förgå:dar och trvöd? gårdar, Bland denna ofantliga samling märktes framför alla andra, Diplomatiska corpsen, alldeles fulltalig, alla Ambassadörer och mivistrar i sina nationers uniformer, Marskalkarne af Frankrike i stor uniform och Statsministrarne. i Kl. I 12 satte processionen sig i rörelse till Kyrkan S:t Thomas dAquin och öfver likvagnen svajade trefärgade fanor. Den aflidnes blygsamma insignier: en värja, en hederslegions Riddare-stjerna, Julikorset;, Franska Premier-Ministerns erda decorationer, burtos på sanåmets-hyenden. Påriers båda söner, i långa sorgmantlar, gingo straxt efter likvagnen åtföljde af sina farbröder. Nästan i midten af familjen, något framom Ministergruppen, syntes General Lafayette stödd på General Jagqueminot. Efter Ministrarne syntes medlemmarne af diplomatiska corpsen och derefter alla de auctoriteter, som man ej trott sig höra bjuda en corps och som i enkla svarta kläder följde tåget, bortblandade i mängden af åskådare. t Vid ankomsten till Kyrkan mottogs processionen af dertill utsedde högre Embetsmän, men edan slägtingarne, corps diplomatigue och Marskalkarnve inkommit, trängde foiket på med sådan styrka, att Kyrkan inom några ögonblick var alldeles uppfyld och en stor del af den öfriga processionen måste under hela ceremonien stanna utanför. Grefve dArgout, chwu icke på långt när fullt tilltrisknad, hade I dock velat följa sin saknade vän och medbroder till giafven; i granskapet af Kyrkan könde han sig dock så utmattad, att han måste återföras till Ministerhötelet. Kyikan var helt och hållet svartktädd. Kistan nedsattes på en rikt utsirad Catafalk ugder en himmel. Slögtingarve plaserades till löger; Rikets högste Embetsmän till venster och vid Catafalkens fyra hörn stodo Marskalkenv Sou!t, Hr StorSigillbevararen Barthe, PärsKamarens President Baron Pasquier och Deputeraden BeEranger.. En skön messa afsjöngs af Choronska institutets Elever. Kyrkoberden förrättade jordfästningen och processioven defilerade förbi kistan, hvarvid hvar oeh en stänkte vigvatten på liket. Nu börjades processionen till Kyrkogården, hvarvid var escorte af alla vapen commenderad af Marskalken Lobau. Dessutom hade landtsocknarnes 133:ta Legion utaf Nationalgardet (garde nationale de la banlicue) för hvilken Casimir Pier en tid varit Öfverste, slitat sig till tåget och 75 å 20 tusen man af Parisiska Nationalgardet. Detta gardes musikcorpser gingo i spetsen och spelade sorgmarcher, Tåget upptog en längd af tre Jjer dedels Svensk mil. Likvagnen dregs nu af 4 hästar rikt prydda med sammet och silfvertyg och omgafs af tvenne Jeder Nationalgarde, som räckte från