Aftonbladet – 5 juni 1832, sida 2

(Insändt). Den uti Aftonbladet N:o go införda anmärkningen, att blott en enda Präst bevistat den Stockholmska Nykterhetsföreningens andra Ärs-sammankomst väckte en oro, som dock en del sökte aflägsna genom tanken, att möjligtvis en tillfällighet eller ock Lördagens trägna:e sysselsättning varit orsaken till uteblifvandet. I N:ro 93 af samma Tidning har dock en Nykterhets-Vän i Stockholm af sjelfva Präste-Ståndet uppgifvit en mera bekymrande anledning, Den skall, enligt hans uppgift, bestå i tvifvelsmål om sjelfva hufvudsakens verkställbarhet och tvekande emellan den såkallade Måltlighetsoch Absoluta Nykterhets-Principen. Desse skrupler skola afbållit Hufvudstadens Prästerskap från att ipträda i föreningen. Med den högaktning man fästat vid de stora Lärare-namnen derstädes, låter dock en sådan vankelmodighet knapt tänka sig, och man anser derföre uppgiften derom såsom Nykterhets-Fännens enskildta gviller. N. V. påstår med rätta, alt dryckenskapslasten, bör såsom ett inrotadt ondt nppryckas med roten. Här vill han att Präster, Läkare och Domare skola användas. De tvänne sednare lära dock sällan kunna åtkomma roten; ty hälsoförluster och lagbrott äro phenomener af rotens förderf, icke sjelfva förderfvet; och fastän drinkarens kf ofta liggeri Läkarens hand och hans borgeliga frihet i Domarens, så är dock bibehållandet eller förlusten deraf hvarken roten eller botemedlet för det onda. Då förderfvet otvifvelagtigt ligger uti öfvertygelsen eller viljan, eller i dem båda, så är ju hvar och en bildid medlem i samhället skyldig, att verka för den allmänna öfvertygelsens och viljans beriktning till