Aftonbladet – 5 juni 1832, sida 1

Kejserl. Muskovitiska Ukaserne äro, kunna vi dock svårligen afhålla oss derifrån, då fråga. är om ett Edict af det allmänna intresse som det, hvarur vi i vårt gårdagshnummer meddelade utdrag. i Polska nationen kan icke blott såsom nation, det vore visserligen för litet, utan rent af såsom folkstam, genom nyssnämnde decret, anses utrotad, åtminstone inom de Ryska ber sittningarne och man vet att de omfatta ungefär två tredjedelar af detta ädla och olyckliga folk. Om detta vårt påstående i första ögonblicket skulle förefalla våra läsare öfverdrifvet, så bedja vi dem blott ihågkomma decretets ordalydelse att icke blott de krigare af lägre grader (Subalterner, underofficerare och soldater) hvilka före revolutionens utbrott den 29 November -bildade Polska armeen, utan äfven alla sådana, hvilka efter denna tid tagit tjenst hos Insurgentregeringen, skola införlifvas med Byska armeen. i Hvar och en känner den enthusiasm, som lifvade Polska folket för frihetens sak, oaktadt allt hvad scribenter — lejda ett nedsmutsa och beljuga allt heligt, stort och sannt, som uppenbarat sig i de senare årens politiska hvälfningar — derom på högvederbörlig befallning Må hafva skrikit och demonstrerat. De skaror, som man så länge kallat en bandfull upproriske? voro verkligen en stor, i denna punkt, inom sig fullkomligt enig nation, När det hos ett sådant folk gällde att beväpna sig för friheten, skedde det så att hvarje vapenför fattade musköten eller den vidtbesungna lien och ilade till den punkt der för ögonblicket de fleste Ryssar funnos att skörda. Med de krigare som efter revelutioren togo tjenst hos Insurgent-Styrelsen menas och kan ej menas annat än den vapenföra Polska befolkningen i massa; det är denna som således nu skall vandra, spridd på flere bundrade regementen, i Egyptisk träldom från Ceucasus till Åbo, från Archangel till Krim, Deaona massa är väl icke nu serdeles stor, ty den utgör blott öfverlefvorna af hvad dagarne vid Grochow, Iganie, Ostrolenka och Warschau skonat, och hvad som icke utvsndrat till Österrike, Preussen, Frankrike, Zelgien och Terceire; men denna qvarlefva var dock, huru mångtalig eller fåtalig som helst, sjelfva kärnan af folkstammen, och så länge den icke var förterkad eller förgiftad, kunde stammen ännu alitid skjula friska skott, och om dess krona var ännu någon, om också aflägsen, förhoppving för menskiighetensg nedslagna vänner. Från det ögonblick deremo!, då de tappraste bland de tappra 8f ötfvermagten skingras hit och dit, såsom boskepsbjordar, för attifrämmande luftstreck, bland ckända folkslog, en och en stupa för tidens eller bödelns hand, uten att qvarlemna ett minne eller ett namn — från det öeonblick Polens jord erdast bebos