Aftonbladet – 1 juni 1832, sida 2

land saunolikt räddats från en fruktansvärd hvälfning, blifvit med olika färger utmålade i de särskilda Svenska tidningarne allt efter sot dessa äro erganer för olika tendenser. De liberala bladen, liksom hvarje annan vän af folkens rättsenliga friliet, dölja icke sin fägnad öfeer en utreckling af händelserne, hvarigenom på en gång rättvisans sak vunnit en triumf, och allt det oberäkneliga allmänna och enskildta lidande, som vanligen åtföljer en zevolutioe, blifvit afböjdt. Fäderneslandet reflecterar devöfver i en elegisk ten. Folkets och rättvisans sak har segrat; den höga, rika och maktiga aristokratien i England hotas med en svår stöt; hus skall det då gå med de fattiga Colibradoser ne som Fäderneslandet protegerar? — Ve den ropar Fäderneslandet — som gaf efter för folket! — PFe Kung William, som öfvergaf högmodets och egoismens sak, för folkets — PVe honom, som lät imponera på sig deraf, att verldens mägtigaste nation uppreste sig sår som en man för att utkräfva sin rätt. Då ett folk vågar tala om rättigheter, bör Konungen spotta det i synen — sådan är Fäåderneslandets, och såd ww är i allmänhet Hofvens höga lära. En regent skall vara oefterrättlig, liksom Carl den X, först agera öfversittare, och sedan taga till flykten. Kung William ville icke till Holyrood — — V8 — ve — ve! honom! Våra Svenska Aristokvater hafva icke sofvit på Ilera nätter; Fåderneslandet sitter i säck och aska och ropar PVe— ve — Pr Ärgus har tagit saken såsom vanligt. Strunt i reformen! Strunt i Lordernas Hus och strunt i hela Eagland! Bara. bisaker. Hufvudfråsan är blott om icke Argus hade spått sannt 2? Svenska Minerva har börjat docera öfver saken. Såsom mera ämnad för Länstolen, 42 Lärostolen, har hon dick icke gått djupare in till fraserna. Fuimus Troes! — vopxr hon — Eanglands sol är nedgången — Konmngen har väl rätt att skapa Pärer, — mina värdaste åhörare — det medges; — men alt utöfva denna rätt, för att skalfa sig plaralitet , är att stifta lex in casu, såsomn Juristerna (fom jag rätt minnes) bruka uttrycka sig. — — Huru samvetsgranna äro icke våra ultrisrojalister om rättsprinciperne, så ofta desse kunne na åberopas för deras intressen! Då eitera (Ce dem med den heligaste mine i verlden. Mi nerva, som ordar för sina läsare om Fraällsprinciper (!) bav precist samma uppsen, sot räfven då har predikade allmän landsfrit för byönsen. Hvilken stor syndare — säger Miaerva —är icke den Engelska Kungen, som kreevar Pärer för att skaffa sig nrajoritet i Öfverbuset! Fan bliv aldrig salig! Äck i — hvad skall man då siga om 3å många andra kungars salighet ? — Hara många styra anslag skulle väl gå igenom vid vissa Riksdagar i andra länder, om icke kuusarne voro så syndige, att skaffa sig majoritet med sådane konstgrepp, som äro af mera lömsk och konstitutionel art, än Pärs-kieationen? Hvem har olömt hava voterinos-machineriet