Aftonbladet – 29 maj 1832, sida 3

Article Image
en sarkasm öfver honom, aldrig nedlatit oss att — likt en viss annan, på köpet ministeriell tidning — göra det ofta å heder och ära gående gycklet om honom, hvaraf de sänre Franska oppositionsbladen i hans goda d:gar voro upfyllda, till stående artiklar i vårt blad. Vi kunna silunda med godt samvete offra några ögonblick åt skildringen af förtjensterne hos den Min:ster, som det eljest tycks att de minitertella i vårt land, kanske mer än annorstädes, i fall de viste hvad deras frid tillhörde, bordt taga under armarne i stället att hjelpa att kasta smuts på honom. Lå:om oss derföre för en stund glömma Polens och Italiens öde, Donqvichottismen i Ancona , Chouaneriet i Venddee och den smekade Carlismen i allmänhet m, m, för att med ledning af hvad dagenhistoria obestridligen vitsordar, skildra dagsidaa af Herr PEriers personlighet. Casimir Perier var onekligen en af Deputerade Kamarens största talare. Uuder restaarationen var hans vältalighet af Oppositionen erkänd såsom ett af dess vigtizaste stöd. Under hans egen styrelse, måste man göra rättvisa åt den snarfyndighet, den redighet, den oratoriska värma och dialektiska skicklighet, hvarmed han försvarade sig och sina colleger mol de fr.n alla sidor haglande ofta rätt kiokiga anfallen. Han disceuterade med lätthet och ofta ob:redd theorier af en ganska abstract natar (såsom t. ex. i Pärsfrågan) och visade sig dervid såsom en öfvad tänkare. iTvos fiender påstå väl att han sjelf ej författade sina grundligaste, mest genomförda tal, men som fiender vanligen alltid utsprida detsamma om olffcutlige personer, hvilkas tilinger de ej viljv göra rättvisa, anse vi oss, så länge påståcen let är obevist, ej skyldiga att derå göra något afseeude. Påeriers ofautlisa arbetsförmåga (i detta ords vidsträcktaste b:tydelse som innefattar ej blott uthållighet utan äfven skicklighet i arbete) hafva sjelfva hans ifrigaste motståndare mist erkänna. Han var icke allenast själen utan om vi så få uttrycka oss, även kroppen i dan ministere hvars chef han var. Uuder Seb stianis sjukdom, Soults frånvaro besvarade han iKamaren allt, som rörde kriget, dipiomatiken, inre äreaderna; om allt visste han besked, åtminstone sådant besked som han sj:f ville veta och oppasitionen bragte honom sillan, måhända aldrig i trångm Il eller förligenhet. Vi hafva sparat till sist den mest utmirkande af hans esenskaper, en Ciractersfasthet som får ökadt värde i en tid då denna förtjenst är så sällsynt, meo som dock hos honom alltför ofta var rent af våldsamhet eller blott envishet. Påeriers fiender vilja väl helt och håijlet neka att denna egenskap, sådan den hos honom fauns, verkeligen var en dygd och den öfverdrift, hvari den, förenad med ett yvtterst retligt lyane, nästan alltid försatte den ifledne Coaseljpresidenten, tala i många hänseendea till deras fördels men det stoiska mad hvarmed han mötte sin sista sjukdom, den siälsstvrka hvarmed han frAlca.sdle da Öm vn

29 maj 1832, sida 3

Thumbnail