Aftonbladet – 29 maj 1832, sida 2

Fega nIUt alllVvdUnDcCItN Jal tie nkttlds, — om Argus betlänkt de serskilda local-förhållanderne i Carlskrona, der flere tusende man af Kionans Trupper, Timmermän, Maroser, Jungmän, Sjö Artillerister, Båtsmän och allmänna arbetskarlar äro förlagde, alla så qvablicerade, att bränvins konsumtionen i mer och mindre mån hör till deras böj-lser, hvilket naturligtvis i hög erad ökar retelsen till denna varas olofliga försäljning; och sluteligen, om Argus haft sig bekant, att Carlskrona stad har icke mindre än omkiinz 50 öppva köpmans-bhodar, spridda på en ganska vidsträckt lokal, på hvilken Polis-uppsigten, oa in utöfvad med Argi hundrade ögon, owmöj!isen kan medbinna tillsynen inot den olofliga bränvins-miouteringen, åfven om alla andra, lika vigtiga åligganden, åsidosattes — om Argus besinnat allt detta, så skulle ban bLafva funnit det mindre märkvärdiet, att en frivillig öfverenskommelse crfordrats för att afskaffa ett urgammalt missbruk, mot Lkvilket den ihärdigaste uppmärksamhet förgä!ves br: i tats. Hade dessutom Argus känut, att just ortens embetsmän kunna tillägna sig förtjensten att hafva betydligt medverkat till den ifrågarsrande öfvorenskommelsen, både genom den lagliga myndighetens anviadande och genom ett klokt begagnande af hederns fordringar — månne ej di Argus skuile blygts att söka göra lagarnes haudhafvare till föremål för en :öraktande opinion hos de lydande? Månne han ej i stället skulle funnit, att hans inbillade bevis om slapphet i administrationen bevisade ingenting annat än slapphet i hans egen urskillning ? Man kunde förlåta denna slapphet, såsom en ålderdorms-svaghet hos en utlefvad Redaktion, — om den ej åtföljdes af en så gränslös inbilskhet. . Intet under solen är fullkomligt. Man kan medgifva, att lagarnes verkställighet vil allmänna ordningen i landsorterue kunde, och borde befinna stig på en bittre fot äv de fir närvarande äro. Men må man icke söka orsakerna dertill på orätt håll! De lizsza uti de nskränkta medel och utväsar, som lemnats i administrationens händer. Det är till och med märkvärdigt, att lagarnes verkstaltishet kan, åtminstone på landsbygden, han thafvas sisom det i allmächet sker. fara minga äro väl de, som der skola hbesörji denna verkställighet? Ena Kronofogde, med ett teriitorien af många mil, en Länsman uti 3, 4, äada till 7 Kyrksocknar, som icke sällan äro ganska vidsträckta, samt dertill en Landsfiskal, hvars distrikt vanligen är ännu vidsträcktire, — se der de enda tjenstemåäin, med hvilka icte blott ordningen och laslydaaden skola han thafvas, utan som derjemte skola sköta både upphärden af krorans intrader och hela utmätningsverket i orten, äfvensom dess alla ekonomiska angelägenheter. Och i hvad ställning äro väl desse tjenstemän af staten lemuade, huru har den sörjt för deras utkomst? Lanpdsfiskalernd bafva ingen lön; en Kronofogde har 165 Rdr 32 ski; en Länsman har 40 Ridrv! — Huru si dl mMan Af 2 I: an gt oc 2 2 2