Aftonbladet – 28 maj 1832, sida 3

vigtig konst, den der fordrar lika mycken skätpsinnighet som skarpa knifvar, och numera tyvärr föga practiseras. Mea den hör till larcien regime och bör upplifvas. En fransysk. Språkmästare är så mycket mera nödig som man vet, att det på fransyska går allra läbtast de dire des jolis riens. -Nödvändigheten af en lärare i Etiquettiken ligger i öppen dager. fIvad är ett saedsprång från moralen mot ett fel i etiquetten? Men låtom oss ej för vidlöftigt motivera vårt Institut. — Vi tro oss hafva nog ut vecklat planen dertill, och hafva denna gång intet vidare att tillägga, änatt, ehuru K. Stall statens befattningar visserligen i en eller annan omständighet skilja sig från den egenteliga Hofstatens, de dock äga nog gemensamt för att samma Institut må kunna begägnas för begge. I sammanhang härmed, böra vi ej glömma den vigtiga och oformliga omständigheten att hofuniformerne, nästan genom alla grader, agr likhet med hvarandra. Hvad tänker man på, som inför jemlikhetsideen vid sjelfva Hofven! Man kan ofta ej skilja Hofmarskalken från Kammarjunkaren. Endast Kammarherarrne kan man urskilja — och detta ej en gång i fronten utan på ryggen. Om ändtligen EHofmännen skola utmärka sig blott per posteriora, så frågas om icke detta kunde ske för alla graderne och ej blott fören enda. Nycklar af olika storlek, vore ej att förkasta; Kammarjunkaren kunde bära en gyldene Sockerskrins-nyckel, och så vidare de andra allt större nycklar ända upp till Riksmarskalken, hvilken borde bära en källar-nyckel och njuta samma rang som S:t Petrus, För variation skull kunde, man i hvardagslag bära dyrkar. Att blifva dyvkad önskar hvar hofdame, och således vore de;;a ingalanda otjenlige emblemer. i Vi dra ej i tvifvel, att detta vårt förslag blir antaget, emedan det alldeles icke är Riksgagneligt. I flera af Södra Tysklands Blad lästes för någon tid sedan om en Polsk officersfru, som öfverallt krvingreste för att söka sin förlorade man, och ändtligen hade fått kuoskap om hans död, samt derefter, arresterad af Preu3sarne, blifvit vansinnig. Denna unga Polska, som icke saknade yttre fägring, kom för någon tid sedao, under sina irrfarter, äfven till Angsburg der hon uppgaf att hon blifvit vansinnig i Frankrike och attheaoes man derefter hade öfvergifvit henne camt fåsat I fält mad Man Madon. p oo a