Aftonbladet – 28 maj 1832, sida 2

rättsprioc:p. Någon ennan kan aldrig verke ställas med folkets och förtroendets bestånd. Folket kan icke hafva förtroende för en Bank, som står öfver lagen i stället för under den. Vare en dylik Realisation verkställd, förekommer ett annat problem, som kalles myntbestämning, eller bestämmanda ef Sedelnyntets värde i Silfver, så att detta enadgade myntrvärde kunde tjena tifl grund vid Liqvider, enekildta emellan. Så väl Bankens Sifver, som säkra fordringar måste ingå uti wyel-bestäwningen, så att om Banr ken icke egde mera Silfver och endra redr barheter, eller säkta fordringar, än att den kunde uttemna 6 sk, i Silfver och fö sk. i säkra fordringsbevis för I Rdr Banco, så va re myntbestämavingen i och med detsamma kungjord: att hvaije BancoRiksdaler gällde för 16 sk, i Silfver eller t-3:del af Bancor Sedlens valeur, hvilket vid alla enskildta och publica liqvider tjente till efterlefnad, I och med detsamma skulle ock de osäkra fordringarne afskrifvas.. Sedan Nationen bunnit till den upplysning och erfarenhet, ait den högt påkallar stadga i myntväsendet , hoppss man att BancoStyrelse sen icke gäckar den allmänna viljan. San bör erinra sig att det icke evsamt gäller de 30 eller 40 millioner BancoSedlar, som ute löpa, utan att det äfven gäller de fordringe förhållanden till många kundrade millioner som ega rum emellan enskildta personer och publika Låneinrättningar, Om man föreställde sig att någon hada förmåga och vilja at? skänka Banken så mycket Silfver, att den kunde dermed till falla inlösa sina Sedlar; så skulle denne OCrovesus genom en slik frikostighet ruinera åtminstose 3-4:delar af Nationen, och göra den åter stående i-4:delen i samma mohn rikare, Alla Gäldenärer finge liqvidera sina i dåligt pape persmynt åsamkade skulder — med Silfver till fulla beloppet, Om myntväsendet länge får fortfsra i ereda, och Banken efter vanligheten skall tillie tas vid trängande behof, såsom till Sjöo R Landtförsvar, Fästningar, Canaler mm, Im — så skall slutligen BancoSedeln förlora den ännu återstående delen af sitt ringa värde. Att för sådana bebof som nyss nämndes låna ur Banken, är rätteligen icke annet än att försämra BankoSedlarne genom deras mångfalldigande, Om Staten vore en reel Gäldenär , så skulle den heldre utlemna Silfret; Sedelstocken blefve då icke förökad , utan såvida Banken återfick sitt Silfver; Srdlarne hade åå lika värde som förat , och ingen rubbnivg inträffade i: de evskildtas Liqviders Vid minsta eftertanka bör man finna huru farligt det är att öka eller minika Bankens reela fond. Ökar man fonden, så skadar man alla gäldskyldige, som utgöra Nationens största massa. Minskar man den, så skadar men alla dem, sam lefva af sioa Capitaler eller andra peoningeinkomster, Hverföre då icke genast efter landets le