Fr Ratificationerna och jämkmngarne vid de 24 artiklarne. — — Rysslands ratification blef således alldeles lika med Preussens och Österrikes. Likasom dessa tvänne magter, fordrar ock Ryssland supplementer och jimkningar vid traktaten af den 15:de November — och dertill förklarar det sig vilji afböja hvarje tvångsåtgärd mot Konungen af Holland. Hvad värde hafva väl de tre ratificationer, som man gifvit de 24 artiklarne? På ena sidan har man väl deruti en ganska vigtig unkt afgjord: erkännandet af Belgiens nationalitet och Konung Leopolds oberoende. Men å andra sidaa finner man det vigtiga äunn oupplösta problemet: huru skall de, som nu är skrifvet och underskrifvet, sättas i verkstallighvet? Frågan om de modificationer som Österrikes, Preussens och Rysslands full nägtige fordrat är ganska vidtutseende och complikerad. Då man återkallar i minnet Hollands företag och gamla retentioner och sistlidua Årels Juni-Prstoe tt, hvaruti Conferensen lade hand v:d de vigtiga frågorne om skulden, gränseroa och segelarten, hvilka ännu i dag framställa sig; då man besinnar att GConsferensen då icke hade annan utväg för att komma öfverens, ä att tilis vidare undanrödja dessa tvistiga punkter; så frågar man om de rådpligande skola ne visa sig mera fördragsama och endrägtiga, än förut? Man har afgjort frågan om ratificallonerna före frågan am modificationerne; och kanske detta är envda orsaken att de förra tillkommit. Det återstår att utröna huruvida jänkningarne skoIa gå lättare efter vratilicationerne, än före dem. Lemnom Holland och Belgien ur sig!e, Avtagom, h vad som svårligen kan förmo las, att magterne ville, utan partiskhet för den coe eller andre, o:daa deras miteriela intressen genom ett oväldigt domslut. Det återstår dock ännu att Plenipotentiärerne blifva ense om dea väg man dervid bör följa, Ännu äro de af hjertans grnod skiljaktige. Af de yrkade jemkningarne förespår sig Holland vägrandet af den inre sezelfarten, besittningen af Antwerpen och upptyllandet af alla sina pekuniära fordringar. Det var förmodl