af polkretsen, lärt sig att till lättsinnig anvandning förstöra de ymniga årens öfverflöd, och man vet dessutom, att det under blifvande missväxt, komier att behötvas, I de djupare skogsbygderne, som i Öfver-Kalix, är bränvinet verkligen sällsynt, ej desföre, att man här som i Lappland, har svårt för att få det, utan emedan det ej auses höra till hvatrdagsförpläigningar. Dock — köpmannen är, hvad vi helst må säga om honom, stor såsom menniskokavunare, och vet verkligen väl, att bereda sig fördel af denna sin kunskap. I början af Jali månad hvarje år, hålles en stor tjäru-marknad på Kalix fiske. TI den fiottar nästan hvarjz bonde i Öfver-kalix ett förråd af tjära från 30 till 100 tunnor, hviket är frukten af ett belt års ansträngd flit. Flotvningen är ej nu, och var än mindre förr, (innan strömrensningen gjorde elfven flotthar), ett lekverk. 3 aå 4 personer äro sysselsatte flera dygn med att föra flotten oskadad till bestämmelseorten. På flotten kunna de ej synnerligt annat medbafva än torrmat, den de förtära, och till hvilken de hämta sin dryck ur elfyen. Jag behöfver ej nämna, att sömn. lösheten nedstämmer deras lycne, och bidrar till att öka förslappnvingen. I det mest uttröttade skick, i största behof af förfriskning, komma de fram till sin bestämmelse, vanliztvis om natten, eller morgonen före marknaden. Köpmännen taga välvilligt emot ide uttröttade, och skänka dem medlidsamt den nödiga förfriskningen: Klockan 4 om mor, onen äro de gästfria handelsbodarne (bestående af snå trähus lika ortens kyrkstugor) öppna, och i dem hålles branvia och tobak allmogen -tillbanda, för — intet. Man förtär derstädes en eller flera supar, tar en kritpipa och tobak dertill, och går sn sin väg, utan att fråga: hvad är jag skyldig? och det i hvilka och buru många bodar man vill. Opp på dagen, när alla äro samlade, blir tWängseln ganska betydlig, och man ser dem j sällan slåss om dörren till köpmansstusgornvas. Klockan 4 på efterimiddagen anser man alla hafva fått sin tillbörliga dosis af brävvin, och vara tjeniiga till den förestående vigtiga handels, hvarföre den ock då tar sin början. Hvar och en handlar med dem, som äro i elier omkring hang bod, hvilka ofta äro så öfverlastade, att de föga veta hvad de göra. Man tar vanligtvis bondens eff.cter på öppet köp, och bestämmer en tid, på hvilken han skall tufinna sig hos köpmannen, för att få veta hvad han skall få för sin vara; emedlertid tröstar köpman nen honom, att han visst får mer för den detta, än han fått de föregående åren och upspmanar ho om, på grund deraf, och med hänsyn till, att haus grannar de förevående åren köpt så och så mycket vackert kram åt sina bustruv och döttrar, att äfven han skall ej vis sa sig sämre. Hvarpå bonden i fyllan känner sig hogad att öfverträffa gravnarne, och tar, utan all fråga till hvad pris, en mängd lyx-artiklar, som silkesdukar, kläden o. a. d. På handeln driekes ytterligare köpskål, hvarefter hvarje karl blir så öfverlastad, att han ej ntan stöd kan gå. Från AE cn on