Aftonbladet – 22 maj 1832, sida 2

dandet af en ny ministere, hvarom Konung Filhelm flere gånger under loppet af den 3 och 9 Maj låtit bedja dem? Men om icke de, och sådana som de, vilja mottaga en portfölj, hvarifrån skall det för ögonblicket ofvanpå simmande partiet taga några subjekter, som de kunna sammanfoga till en styrelse efter sitt sinne? Denna blir sålunda, efter all anledning, ej af, icke ens för stunden eller minuten, Hvilka alternativ återstå då? Kanske en juste milieuministere? I ett annat land, hos ett annat folk än det Ebpgelska, skulle det måhända gå an att hejda opinionen isin fart eller snärja den medelst ett system, som till hälften vore folkets, till hälften Aristokraternes och den utländska diplomatikens. Men Engelsmannen vet för väl hvad ban vill och är för gammal och van vid det coustitutionella lifvet, dess gedigna sida och dess dunstbilder, för att låta missleda, förvilla eller insmickra sig. Han wvill Reformen och Reformen måste han hafva. Nå väl! svara kanske de sluga minervisterne. En moderat eller blandad Torysm skall ganska väl veta, att reda sig härntur; den skall gifva England Reformen likasom den gaf det Chatolik-emans cipationen som Whigs ej ville eller kunde go nomdrifva e. Men här visar sig ock en stcx skilnad. Så länge de partier, som i ett land vexla vid styret, taga eller gifva lagar och iustitutionper, som icke egentligen ingripa i partiernas eget grundväsen, är ingen fråga, att icke deras närvaro vid styrelsen eller aflägsnande derifrån kan modifieras af helt andra tillfälligheter, Då kan ock en ny ministöre upptaga och genomdrifva hvad som i mer elter mindre mån står i opposition med dess egna theorier, och är ett arf från företrädaren. Men Torys upptagande af Reformbillen, sådan den är, (och Engelsmännen akta sig väl att låta pruta med sig), vore en fullkomlig contradictio in adjecto. Ty samma ögonblick de försökte genomdrifva en dylik reform hade de tillintetgjort sin egen kast; de sjelfve hade, hvad namn de än måtte bära, blifvit Whigse och de måtte kalla sig Torys så mycket de behagade, ingen skulle tro dem på deras ord. Namne: gör här intet till saken. Torys veta detta ock ganska väl sjelfve. Hade något hopp funnils, att draga sig fram med concessioner, utan alt rent af tillintetgöras, eller förvandlas, så hade hvarken fZellington eller Peel väg:at mottaga Portföljer. Att hyarken Torys eller den bastardrace som man i grannriket kallat juste milicu, stans vid styret, om de ock på några dagar siulig försöka, att rycka det till sig, tro vi, med anledning af hvad vi här ofvan anfört, vara oifvet, och det ser verkeligen ut, son: om Kung Wilhelm efter sin lika oväntade somi sitt slag egna bedrift, skulle få dra sig fram aldeles utan ministöre, Det finnes väl ännu ett alternativ, sour vi likväl knappt tro oss behöfva antyda, ewmrdan det väl kunde vara ett slags paltiativ förr ögonbicket, men hvad sjelfva saken vidkonmmer ej skulle gagna Tory det ringaste. Dek vore att upplösa parlamentet och anställa nya TT Po oo oo nn 4