Aftonbladet – 18 maj 1832, sida 3

Frågan om krig och fred i Europa har, med hänseende till de allmänna politiska systemerna, redan blifvit så tillräckligt utvecklad, att föga derom återstår att säga. Resultatet af alla undersökningar derom blir ofelbart detsamma som vi länge yttrat, att sjelfva grundsatserna och deras tillämpning för närvarande icke kunna framkalla något krig. Det är således icke Frankrike eller Polen, som i främsta rummet kan bliskådeplatsen för ett sådant, i fall det skulle utbrista. Men detta beror hvarken å: ena sidan af H:r Casimir Perier, eller å den andra af Heliga Alliansen, utan af förhållanden som I ligga djupare; af sjelfva rikenas financiella aförmåga och af vederhörande Patentaters fruktan, att mycket kunde för dem sjelfva få ett annat ulseende innan kriget slutades, än det nu har.) Sådant hindrar dock ingalunda, att en annan ton kan anslås emot medborgarekonungen, när en gång vederbörande Avtokrater tå sakerna så rangerade som de vilja, och hvilat upp sina krafter. En vacker början är emedlertid gjord med-Polens utplånande, så som det första vilkoret för den högtbeprisade friden. Vända vi oss till Belgien, så fiuna vi väl, att de stora makterna ratificerat traktaten af den 15 November; men hurudaa är denna ratification? den har skett med förbehåll att framdeles ordna flera särskilda pankter. Här är således ännu ett vidt fät öppet för protocalliserande och ratificerande. Under tiden fortfar Konungen af Holland, att kalla Koaung Leopold för Usurpator, skickar midt uvder stilleståndet och tar en af hans Commendanter till fånga och inspärrar deone i en af sina fästningar. Allt detta oaktadt kan det väl hända, att om Belgerne kunna tvingas åtaga sig några millioner till, af Hollands nationalskuld, och afsäga sig segelfarten på Hollands farvalten, och afstå sina förnämsta auvspråk på Luxemburg, så torde Konung Leopold någongång bli erkänd och således har man ju äfven här en förträfflig utsigt för ett fredligt biläggande af den långa tvisten. Uti Italien ha vinyligen sett, hvilket språk Hans felighet på stolen fört emot Frankrike; ett språk som mer än qvittar den ingenting betydande konventiooen om Anconas occupation; äfvensom att ett Franskt linieskepp måst rädda en mängd Italienska patrioter undan den Heliga Styre elsens hämnd, hvilket är ett icke mindre bevis på Fraokrikes diplomatiska inflytelse! — Spanien åter har väl förbundit sig, att ej biträda Don Miguel; men om Konung Ferdinand. det oaktadt, icke skul!e med lugn kunna se en konstitution proklameras i Portugal, då står oödvändigt krig, deruti instämma alla. Hvad skall man då säga härom, annat än att a Sr AE er I PR