Mången har orätt föreställt sig, att detta Collegium var ett slags Öfver-Domstol, till hvilken författare, som anse sig förnärmade af Censorerne, kunde vända sig med fullt förtroeudo, Efter fem eller sex veekors väntan, återlemnas ulltid klagoskriften med följande vanliga påskrift: Uppå de af censorn anförda skäl, Pböra vi tveka att bevilja fmorimatur åt det ifrågavarande stöltet eller skriften. — Censorn är äfven en autoritet, och huru skulle en autoritet någonsin kunna hafva orätt? Den högre autoritelen synes här icke hafva någon annan bestämmelse, än att genom mera artighet i uttrycken, förmildra den första domarens något mera brutala utslag. Denna autorilet, som är ett slags inqvisitions-tribunal, sysselsätter sig stundom äfven med böcker, som utkomma i det öfriga Tyskland. Det skulle vara alltför mycket fordradt, att begära, alt den borde taga i öfvervägande civilisationens allmänna ståndpunkt, litteraturens tillstånd eller publikens lynne; eller att tillse huruvida icke den eller den boken, som kunnat vara skadlig i Fredrik d. II:s tid, nu kan vara en nyttig bok, eller tvärtom. Det vore för mycket begärdt, att så gamla personer, ellev de som befinna sig i en så upphöjd ställning, skulle lyssaa till hvad klockan är slagen. Huru mycket hederligt folk är det icke ibland, som icke läst någon bok på trettio år, och hvilka vid öpp-andet af en ny skrift, rysa öfver de djertva grundsatser den ivnehåller, som likväl synas hvar och en at oss sara de mest vanliga och allmänna? men skulle det väl passa sig, att en alfvarsam senator tog råd af ungdomen, innan han dömde? imedlertid hafva flere medlemmar af denha domstol icke i längden gillat dessa grundsatser. Sålunda har t. ex, Piofessor Raumer begärt sitt afsked, emedan han icke ansåg sig med sodt samvete kunna instämnma i alla grundPsatser, som rådde inom censur-kollegium. fian tillade härvid: TI stället att småningow bilda och förbereda Läsaren till en större frihet, och mer och mer påskynda den kHtterära emancipationen, har censuren fördubblat en småaktig stränghet, så att Preussen, som fordom i detta afseende var den liberalaste stat, nu är efter nästan alla andra, Antalalet at förbuden växer dagligen, oaktadt denpa kordong ännu inindre kan utestanga det onda, än kordongen mot choleran. Men behandlar de vittre och lärde likasom oerfaraa barn. Allt detta har skadat Preussens nopularitet, och utöfvar et större inflytande på opinrionen i Tyskland, än mången föreställer sig.? Man känner icke hvad Vederbörande svarat på detta bref. (Revue Germanique.) 0 RR 000 Rs