Aftonbladet – 14 maj 1832, sida 3

samme, och nu till största delen, utgöra understödet, utan att hafva större rätt för sina enkor. Tillskottet ur kyrko-cassorna ansågs af Kon. Cul XI icke såsom ersättning för förvaltningen, utan såsom en uppmuntran för Piresterskapet, att än:.u vidare söka dessa Cassors förkofran; få lära ock de varit, som icke haft sig en sådan förkofran om hjertat, kanske ofta med egen uppoffring. — Den önskade förhöjningen, långt ifrån att vara många sånger fördubblad, är långt under primitiva hetoppet, beräknadt efter tidens varueller silfver-värde. Beskyllningen, alt man genom öfverraskning velat förskaffa bifall till propositionen, kan alldeles icke drabba kyrkohe:darnva, hvilka endast lydt befallningen att höra Församlingarsa på Michaelis Sockenstämman, som flerstädes redan var utlyst, då Circuläret kom dem tillhanda, i början eller kanske medlet af October, Der den icke redan var nilyst, blefvo säkert de maktpåliggande 14 dagarne icke förkortade. I lika vigtiga ämnen har man likväl sett, att icke Läns-styrelserna allud bevilja lika lång tid till församlingarnas hörande: är det Pastors pligt att i slik händelse uppskjuta Sockenstämman? eller får bon våra mer olydig mot Consistorium? Pastors på!ysningar, varligen i serskilt bak avtecknade, uppläsas aldrig förr än de öfriga jungörelserra äro slutade. Hela orationen om Skatters påläggande, stamböcker, cassor och sammanuskott Qc. c. kan vara uppbygglig att läsa; wen hör icke till saken, som var inskränkt till den simpla frågan: Om församlingarne frivilligt åtoge sig att utgöra den redan för inemot 2 sekler sedan beviljade afgiften 1 ett mera rättvist förhållande till närvavande tids mynt-värde? År 1653 var en Riksdaler nåsot helt annat än 16 sk. B:co nu förtiden. Nu har Hyltinge församling, såsom Annex, vidblifvit den gamla utgiften af 5 sk. 4 rst, B:co. Deo snälla Sifferkarlen, som uträknat hvad en ärlig Riksdaler, (Com kyrkoroa likväl icke på 100 år utgifvit) pi nämnde tid gör med ränta på ränta, anmodas vänligen alt no visa sin skicklighet med att uträkna: hvad den dagliga brödbit kan vaga, som belöper sig på en årlig pension af 5 sk. 4 rst? Icke en gång Herr O. Nybleus, om han är bekant med förordningen af den 3 Dec. 1788, lävergkunna neka Församlingens skyldighet att underhålla sina fattiga — äfven prestenkor: och ändå vill han indraga älven dessa 5 sk. FÅ 4 rst! För denva Chiisteliga välvilja önskas bonom: alt en rättvis husbonde måtte med anständigt underhåll förse hans enka! Emedlertid, då de fleste prestenkor äro torftiga, och skylligheten att dem försörja icke låter? sig bortresoneras, visar sig klart för ettsundt och fördamsfrit omdöme, att en årlig afsift af I till 2 Rdr är fördelaktigare, än att nödgas helt ach bället, kanske i många år, försörja en till flora Prest-enkor. Åtminstone på dessa grunder var man berättigad vänta. att församlingarna skulle med välvilja möta Prästerskapets be-vödande, att genom egna ökade bidrag af ot ganska knappa löner söka befria sina åöres: ee från en sådan hända oo hAR HA