AILVETIAE PPM vialier och deras tabellariska uppställning, som skriften vunnit genom dessa undersöknivgar, finna vi, äfven om uppgifterna icke vore underkastade någon aninärkning , ändock intet annat resultat deraf, än att Svenska allmossen äfven för femtio år sedan var i ett betryckt tillstånd... Utan tvifvel behöfdes hartvill icke Författarens bekraftelse. Om sanningen häraf vittnar hela vär historia, och serskildt de talrika Resolutioner på allmogens besvär, hvilka förekowmtno vidalla våra aldre Ruksdagar. För öfrigt, om ett oudt i sambället fuvnits af ålder, ar det derföre srgdt, att alltid så bör förbhifvas eller bör Sverige deröre fortfara att arbeta på sin undergång, eniigt Fredrik den Sto.es yttrande? Nej, lyckligtvis h.fva andra åsigter böja! öra sig gällande hos fosterlandsvännen. Den id är törbi, då utan privilegier eller Regentens ynnest, koeppt nsgra rättigheter gåtvos : samhället; och tan har bär, som öfverallt, börjat Inse, alt ev ibland de förnämsta at dessa rättigheter är, att livar och en må sjelt 1å njuta frubtea af sitt arbete ach in egendom. I samma måg dessa besrepp börjat viona insteg, har man afven fuvnit, att det icke i längden går 30 att avse den stö:sta messan af landets jord såsom eu statens eller a ronans tillhörighet, och dess inneböofvare som daglön-re åt dea offentliga inaktess omaitliisa hjerta: chi, Allt detta är icke en frukt af några idealiska theorier, utan af tidehvarfvets och civilisationens allmänna gång. Huru mången var det, som i slutet af sjuttonde århundradet vågade klandra det bekanta uttrycket af Ludvig XIV:de i Frankrike: Staten, det är jag. Och huru urmodigt och orimligt förefaller detta icke den nu lefvaode generationen! Men mången, som instämmer häruti, besianar icke, alt detta uttryck, som då angick regentens person, ännu kan lampas på den offentliga makten i sin helhet. Hvad är väl samhället? En samling af menniskor, som lefva och föda sig på ett visst stycke af jordytan, med gemensamt språk och gemensamma lagar, och hvilken samling vanligen kallas folket. För yttre säkerhet underhåller detta folk en krisgshär, och för skötandet af inre gemensamma angelägenheter, en andlig och verldslig embetstnannamakt. Di andliga skall verka för sederna och samhällets moraliska ändam? den sednare skall skydda dess äg edemil, sköta dess allmänna hushållning och förvaltning. För att kunna underhålla allt detta, näste dock större delen af dem, som rå om landet, gilva ifrån sig det mesta af jordens afkastning, och dagligen träla för sin utkomst. f goda är går allt detta bra nog, för dem som ära mycket sparsamma och tariliga; men om er svas skörd iuträfar, så blir det genast hungersuöd ibland landt folket, som då på Samma gang måste betala vida mera än i goda år till det allinännpa. Deraf u St ock biufvit en allmän klags slagan, att snart nog . . fö ingen mera vill vara folk, utan alla vilja desse, ehuru rinblifva fömbetsmän, emedan ga de än likväl vanligen kunna Nn äro lönade, we xx I LL oe