; VY ICE 1014, der: DHDCCIPVYCH KOINPONC IAU Musiken. Den öfvergick svart på repertoirer af flera Tysklands större Theatrar, utan att röna någon störse framgång, om än musiken attid erkändes, som ett arbete, rikt på geniala och djerfva ideer och värdigt den frejdude Tonsättaren. För rågra år sedun gifven med bifall i Paris, synes det som detta gifvit väckelse till dess återupptagande på Tysklands Theatrar och att den äfven sluteligen kommit vå vår scen. Handlingen i denna Opera är enkel och enformig3; ingen invecklad intrig eller oväntad uplösning fängslar åskådarens upmärksambhet. Pizarro, Guvernör öfver ett Spanskt Staltsfängelse, handlar våldsamt och egenmäktig! emot de olycklige offren. Bland dessa beflinnes Florestap, en ädling, som Guvernören af enskild bämnd qvarhåller och döljer i ett underiordiskt hvalf. Han ämnar först låta ho1:om omkomma af hunger; men får af en vän underrättelse, att Stats-Ministern oförtöfvadt ämnar besöka fängelset, och beslutar då att medelst ett dolkstygn afhända honom lifvet. Emedlertid har Florestans maka, förklädd till gosse, under namnet Fidelio, ankommit till fängelset, fått tjenst hos Fångvaktaren, tillvunnit sig dennes förtroende och lyckas att derigenom bli sin makas skyddsengel och räddare. I det ögonblick Pizarro vill stöta dolken i Florestan, framuusar Fidelio som vari dold bakom ett bvalf, och rigtar en pistoll emot Fizarro. I det samma höras några trumpetstötar, ev signal till Stats Miuvisterns an: komst, Pizarro aflägsvar sig, Ministero anländer, igenkänrer Florestan som sin vän, lossar hans kedjor, återger honom friheten oc sin maka samt öfverlemnar den brottslige Guvernören till rättvisans hämnd, Efter de 3:ne representationer af denna Opera som bittills egt ,um, tro vi oss kunva instörmma i det här ofvan antydda omuömet deröfver. Redan de första musiknummerna bära stämpel af den kärnfulla Tyska kompositören, som låter sina originella och dramatiska melodier stödja sig på rika ha; monier. Fiera ensemble-stycken ega denna vackia och intagande sångkarakter, som i så fullt mått uppeubarar sig i andanteve a: Beethovens äldre symfonier; och finalen i för sta akter med fångarnes chör år högst karukteristik och effektrik, Att den tjevat C. M. Weber till förebild vid Caspers roll i Friskytten upptäckes utan svårighet. Melod:amen med påföljande duett emellan Rocco och Fidelio i andra akten under gräfningen i cistenen bar ster hållning och effekt. Kompositionen öfverflödar icke af Avier, Fidelios (M:lle Wideberg) är den mest utförda, Ehuru icke i den styl, som man numera, efter bekantskapen med Rossini, blifvit van att fordia, suknar denna aria hvarlenp sång bara motiver eller rika passager, för att göra röstens egenskaper gällande, och M:lle Widerberg hördes med framgång gtnomtänga den rika och fulltoniga justrumerteripgen. Den fängslade Florestans (Hr Sellström) arja bär ett sannt uttryck af hans lidande; den verkar o 3: 1 . 1 vå cinlomn ol rar a AR ok AL