Aftonbladet – 9 maj 1832, sida 1

ER —————— Mn MH mmm m mMImLLLLtDgINmOMIULTCMM AA ARR RR RA utrikes: ENGLAND. (Forts. fr. N:o 105). Dessa inconsequencer och tergiversationer gifva förnyad styrka åtiden opinion många hysa och somi sjelfva verket torde komma sanningen närmast, att ett långt starkare och efter tidens ställning mera afpassadt hufvud, än Lord Greys, satt Reformen i gång, med ett ord, att Lord Durham, Premierministerns måg och embetgp oder är billens egeotliga fader. Härmed nånu förhålla sig huru som helst, så måste man dock medgifva att Lord Grey, naktadt de talrika motsägelser man förebrår honom, utvecklat ganska mycken både kraft och talang vid billens försvars han har dervid g2ifvit nya prof af det snille och den vältalighet som aldrig sviker honom. Det enda man kan förebrå hovom år att hafva åsidosatt den enda åtgärd, hvarigenom billens fram gång skulle vara för alltid betryggad. Det är blott i hans tal man funnit upphöjda och djupt genomtänkta ideer, hvilka förråda en stor själsförm?ga. Det är högst märkvärdigt alt en man, som i reformfrågan visat sig hafva. så rigtigt uppfattat tidens anda, ådagalägger en så fullkomlig okunnighet i alla andra hänseenden. Den sorglöshet, hvarmed ministören utdelat embeten och tjenster, är ett ytterligare bevis på det ringa nit Csbivettet visar för reformens sek. fMHvad skall väl folket tro, när det ser sina arsenaler och vapenförråd lemnade i dess ficenders händer (Den bekante Lord Hill, Wellingtons vän och kreatur, bar fått hebålla sin plats såsom Generalbefälhafvare öfver armen). Följden af detta utomordentligt besynnerliga förfara-de är icke blott ait det populära partiets ;ollytande försvagas och det antiteformistiska stärkes; man bekräftar derjemte snart sagdt ovedersägligen den opinion, att Torypart ets förljens!er måste vara öfversvinneligt stora, och deras skicklighet alldeles öfverlägsen, efter FVhig-ministrärne föredraga dem framför sina egaa vänner och anhängare. SAdana Allata Atoärder tinnhblåsa vtterligare