Aftonbladet – 4 maj 1832, sida 1

ee Lä Lä I Mmmm —— kmr .——— -Er Meos—-—a s-.-..znmmnisre--L-me-—mnnwvow.-——OO-—do mo fnmoocmJ—— nt OUR rim RR MMMM we I SS 133 FF FRANKRIKE. Den enda händelse, som hittils afbrutit stiltz jer på den pohtiska Horisonten i Paris, är den ratification, som man nu bestämdt känner anländt från Wien och Berlin Den här ock blifvit kungjord i Moniteuren. Den vigtigaste af de uteblifna ratifieationerne, Rysslands, felas dock ännu, och många tro att den aldrig kommer, utan att det likväl skall ega något menligt inflytande på det allmänna lugvet i Enropa. Det påstås ock att Preussiska och Österrikiska ratificationerne icke erhållits utan vigtiga concessioner å Frankrikes sida. Båda makterna lära nemligen, innan de ratificerade, förbehållit sig att Ancona skulle utrymmas, och detta har blifvit dem tillförsäkradt; dock skulle detta vilkor ej allmängöras, hvarföre underharvdlingen derom icke blifvit förd i London, utan saken directe afbandlad mellan Cabinetterna i Paris, FVien och Berlin. Uppskofvet med ratificationen, till hvilken redan behörige fuilmakter långt för detta anländt till London, härrör alldeles icke, såsom många velat framkasta, af väntan på voteringen öfver Reformen, hvars öde i alla fall vist icke ännu kan anses afgjordt, utan har sin grund i GConseljPresidentens sjukdom; ty man fruktade i London, att en Ministerförändring i anledning af densamma kunde komma att ega rum och Frankrikes politiska system förändras. Denna farhåga skall likväl, genom en egenhändig skrifvelse af Konung Ludvig Philip, blifvit tillintetgjord. I denna yttras nemligen den bestämda föresats att bibehålla Herr Casimir Perrier och afvakta hans tillfrisknande, eller i värsta fallet åt honom utse en efterträdare, hvars politiska åsigter öfverensstämde med hans. Detta förhållande ger ockå nyckeln till dröjsmålet med att åt Conselj-Presidenten utse en Vicarie, ehuru hars sjukdom tyckes draga på tiden. De få personer, som erhålla twillträde tvill Herr Påerier, anse det emedlertid otänkbart alt han på lång tid kan befatta sig med affärer, äfven om han verkligen skulle genomgå sjukdomen, hvarpå många tvifla. Hans egen familj är ock på det högsta emot att han återtar Port följen, som i ordets egentliga bemärkelse verkligen varit nära att taga lifvet af hos nom Det provisoriska tillståndet inom Cabinettet kan dock icke länge fortfara, serdedeles som äfven Herr dArfgouts lif nu sväfvar i den yttersta fora; ty Herrar Barthe och Montalivet äro uppenbarligen de dem ålagde dubbla pligter icke vuxna. Såsom vi redan i ett föregående nummer nämnt, bår man skickat en Caourir till Bayonne, der Herr de? Raineval qvardröjer på sin resa tillSpanien, och antvät hoacm att der stanna. för att i