Aftonbladet – 1 maj 1832, sida 2

le Chateaubriand, som gjorde framställningen ill Prefekten, har i tidningarne kungjort sitt nef, men uleslutit prefektens svar, på den rund, såsom han uppgifver, att han ej fått ör fattarens tillstård att publicera det. . Contitetionel Yyltrar i anledning häraf: Vi hoppas, att Grefve RBondy skall fylla len iycka som härigenom för allmänheten upptält il correspondencen, och offentliggöra det var som inachålter motiverna till en vägran, vilken hela Frankrike gillar. Må det emedertid vara oss tillåtet att uttrycka de känslor wF harm och förakt, hvarmed heia allmänheen erfarit detta skrytsamma utbasnunade barmrertighetsverk , och att, i hela Parisiska beolkningens namn, prolestera mot denna nya nt;ig af en usel faction. Hvad! kunde väl jarl den tiondes Svärdotter inbilla sig, att Paisiska folket skulle förnedra sig nog lånotatt nottaga penningar från den, som blott två år sedan satt helt kallt och lät porträttera sig, inder det Fransmännens blod flöt iströmmar? Hon som på St. Cloud utöste de gröfsta skymfrd mot detta samma Parisiska folk, vid ljulet af de kanoner, som spridde död och fasa bland denna stads fredliga invånare? Kunde väl Henric V:s moder ett ögonblick tro att Parisarne skulle öfvergifva alt nationelt brölraskap, och mottaga penningar ursamma hand, om slösar guld för att öka och uprätthålla Shonaneriet, tända borgerligt krig och antifta mord på redliga vältärkande Firansmän Vendåe. Den Neapolitanska Hertiginnans försmådde oresent bildar en liten episod i Cholerafarsoens historia, som icke är ovigtig i politiskt häncende, Den obestridligen allmänna harm, hvarned Hennes fHögbhets insinuationsförsök blifvit mottaget i Paris och Departemente n; den förmodade och cljest ovanliga enighet, som! lenna punkt lifvat ultraliber ala, liberala och Ministervännerne, borde en gång öpna Carlitiska faktionens ögon på vanvettet af dess örsök att åstadkomma en reaction till Undervarnets förmång men huru skall man väl indtligen kunna koppas någon förbättring hos le politiska jesuiterva i Frankrike, då devas mbetsbröder i det kalla Norden, bvilka icke yassionen etter interesset förblindar, utan som Blott skrifva för att befordra matsmältningen, ro lika oefterrättliga? Har man icke tid efer annan här sett en tidning, hvars utgilvare rar elt slags geni, eller åtminstone den afart leraf som kallas qvickhet, prisa GCarlismen; loka och öfver måttan förträffliga politik , ch uti artiklar, som andas hvad Madame Stael .allade en gatte infernale , förutspå att Henic V vid nästa års slut, då ban uppnått den de gamla Franska lagarne stadgade myndigwetsåldern, genom en conotrarevolation skulle ippfilyttas på tbronen! Hvad menar väl den värde Pubficisten om den opinion, som yttrat ig i afseende på den ädla Hertrginnans present? Är den serdeles tjenlig att förbereda :ontrarevolutioner? Lika säkert som det är att Sverige hellre åtnöjes med sin bristfälliga Sty