Aftonbladet – 28 april 1832, sida 2

HE Ndy UPALEUT GUL IVA UT IVPEEHUYE LACCI lenserne i conferensen bråkat sina bjernor; likväl kuona vi icke förtycka dem, som finna det besynnerligt att se de höga Monaikerna, som eljest icke pläga krusa med deras underdåniga Europa, i en hast blifvit så yttersk artiga mot Konungen i Hotfland; buru de utskicka plenipotentiärer, likasom till åskådande af den civiliseradeverden, för att rådpläga , at? svettas, bråka sina hjernor och utarbeta Piutocoller, som sedermera maculeias i stället för att ratificeras. De, som tro att hela tillställningen går ut på blott tidsutdragt, synas ic ke sakna skäl för sin tro. En kort rekapitulation af de särskilda epokerne af den Belgiska underhandlingen visar bäst detta förfarande i sin rätta dager. Det var, såsom läsaren minnes, den 15 Och sist. år, som de höga Fullmäktige undertecka nade det vigtisa dokumentet, tör hvars författande de — märkom väl — vid bvarje steg måste inhämta förhållningsordres från sina respektive hof. Utvexlingen af vatitikationea utsattes derefter till de 15 November. Fraukrike och HEusland voro genast färdige att sanktionera hvad deras fullmäktige gjort; men måste uppskjuta det, då Ryssland, Osterrike och Preussen talade om nödvändigbeten af vis dare öfverläggning. Dessa hof soäkänvde icke traktaten, innen förklarade tillika att ue icke ogillade den. Ett wärkvärdigt prof på vån tids diplomatiska handlingssätt. Utvexling en uppsköts under allehanda ursägter till dena 15 December Emedlertid sände Holländska Regeringen kuriver åt alla håll, och kom dd. 14 Dec., eller dagen före utvexlingen, med en invändning angående terminen. Nu skulle denna besvaras, och terminen förlängdes till den 31 De cember. Så ingick året 1832, och lemnade den förundrade veildeu i en spänd väntan mellan fred och krig. Den 3i Januari ratificerade tndte ligen Frankrike och England, tillika med den Belgiska Plenipotentiären, I detta skick ha sakerna förblifvit till den 31 Mars, då de tre makternas ratilikationer ovilkorligen skulle komma. Men så stå sakerna ännn, allt nude det monarkerne försäkra, att de ingenting hafva emot traktaten, men endast ledas af en granaolagenhet för sin olycklige anförvandt, konungen af Holland, hvars önskningar i deras ögon betyda mera än hela Europas. Någon gång måste likväl allt detta slatas, och om — vi begagna en utländsk tidnings uttryck — om ära och tro icke helt och hållet öfvergifvit Regenterne och deras ministrar, om diplomatiska underhandlingar och konunsaord icke skola anses synonyma med lögn och bedrägeri; om två Kejsare och en Konung, i spetsen för de mäktigaste naltloner i Europa, icke vilja föra vanäran såsom det första ar!vet till sina barn — så borde det icke kuuna vv Ar länge Ifiad cam Star ruvar oa