UULUu SIlld LE TTT TIA CE FUNLEUL VIN Un LIAM LUC tg som utgjorde möblerna i mitt rum. Jag såg tusentals namn skrifna eller, rättare sagdt med tillkjelp af hvassa instrumenter, ristade i murarne, utaf de olyckliga offer för inquisitionens tyranni, hvilka före mig blifvit lefvande begrafne i denna håla, och kanske af lika obetydlig orsak, som den, hvarföre man inspärrat mig. Bland dessa namn urskiljde jag Guido Renis, Salvator Rosas, Riddaren dArpinos, Vincenzo Damianis, Cagliostros och den namnkunnige Dominikaner-munken Fontana Rosas; under cen sistnämndes läste jag: Benc est, quia monachos odi. Jag läste äfven namnen på ett stort antal Tyska, Engelska, Irländska och andra kätterska konstnärer, och ett lika stort antal namn på frisinnade Fransmän. Sedan jag mycket noga hade undersökt allt som fanns i min nya boning, kastade jag mig på min trädsäng, och, uttiröttad som jag var, insomnade jag snart. Iremot kl. 4 uppväcktes jag af en munk, som gaf mig någon föda och lemnade mig dr kläder jag hade begärt. Jag tackade honom och begärde ljus, ty det var redan fullkomligt mörkt i mitt fängelse. Jag åt litet och afklädde mig GCicerosdrägten, som varit mig så olycklig. KL. 2 på morgonen hörde jag en jemrande röst, och skriken från en olycklig, som tvifvelsutan låg under Inquisitionshödelns händer; ty jag hörde honom ropa: Haf medlidande med mig! Jag kan ju ej bekänna ett brott, som jag aldrig har begått. Haf medlidande med mig! Jag dör.? Detta var ett föga tröstande förebud; de rysligaste föreställningar oroade mig; jag var kanske dömd att undergå samma marter som denne olycklige. Följande morgon infunno sig åter tvenne munkar för alt föra mig till den värde fadren ÖOlivieri. Så snart jag inträdt i rummet, förklarade ban sig ba fått fullkomlig visshet derom, att jag ej var Ungrare. Dessutom — tillade han — har Monsignor Pacca ) af Markis Fuscaldo, Neapolitanska ambassadö:en vid Romerska hofvet, tått underrättelse att Niä: en undersåte af Hans Maj:t Konungen af Båda Sicilierne, och att edra politiska grundsatser äro högst farliga. Markis Fuscaldio reklamerar Er derföre som sin fånge, och inom få dagar skull Ni konfronteras med åtskilliga personer, som kunna inlyga Er identitet. Dessa ord skakade mitt mod; emedlertid uttryckte mitt ansigte icke någon fruktan; ty jag var fast öfvertygad att mina vänner före denna tid skulle använda allt bemödande att utverka min befrielse. Mina förhoppningar uppfylldes snart, ty då min Tulliola, hvilken kort före min arrestering hade farit från theatern, ej dagen derpå såg mig, började hon befara att någon olycka händt mig. Hon fick veta alt jag ej hade återkommit till mitt hötel, och misstänkte genast att jag fallst ii quisitionens klor. Utan att förlora någon tid, Styvdade hon till Österrikiska ambassadören, hvilken hon visste vara min. vän, och underrät