fl STUTIT gg UTITCIIETR HICA Iläkj LllL KE TTUN Flag! UvadaldS palats nu var ett samlingsställe för Roms adel och ett stort antal litteratörer af första rangen. Så snart Cicero visade sig anfölls han på en gång fiån tjugu håll. Prins Ghigi beskyllde mig för att ha smickrat Cesar och att vid flere tillfällen ha förändrat grundsatser. Jag vederlade dessa tillmälen med historiska argumenter, och bevisade att Ciceros heder och fosterlandskärlek voro fria från fläckar. Alla ville veta hvilken den Romerska talaren var. Någre försäkrade att jag var en professor della Sapienza , andre att jag varen af scriptores i Vaticanen; men Riddaren Odescalchi förklarade, att han kände blott en person i verlden, som med sådan framgång kunde föreställa Cicero, och denne person var en Ungrare, hvilken ofta improviserat latinska vers inför Paccademia latina. Jag såg mig vara nära att bli upptäckt, och lemnade palatset, men lofvade förut att frampå aftonen gå på theatern Alihbert. Jag vandrade en stund på GCorso och alade, dock alltid på latin, med flee Engelsmän, som tagit plats i pelargånsen framför palatset Ruspoli, och isynnerhet ved en fru af utmärkt skönhet. Då hon ej örstod mig, och jag ej ville begagna mig af rågot lefvande språk, måste hennes man, som var kapten vid Eogelska flottan, vara mig pehjelplig som tolk. Då vatten inbröt gick jag, som jag lofvat, ill theatern Alibert. Der hade de mest utnärkte lärde och litteratörerv samlat sig, för tt attackera den uppståndne Cicero och, om nöjligt, göra honom förlägen. Under fyra immar lät man mig förklara de svåraste tällen i den Romerska talarens verk, och jag ippmanades att komplettera flere af hans tal, hvilka antingen föreller eftersatsen fattales. Jag kände alla den store mästarens verk vå mina fem fingrar, som ordspråket säger, ch gaf tillfredsställande svar på alla frågor. VUlas förundran steg till det högsta. Mot klockan ett på morgonen frågade Prins aanino (Lucien Bonaparte), som var närvaande, mig om min tanka om Roms närvaande tillstånd, och ville veta mina åsigter af le civila och criminella lagarne. Till all lycka glömde jag under samtalets hetta, på vad ställe jag var, och då någon frågade nig, huru jag kunde känna händelser, som tillIragit sig två tusen år efter min död, svarale jag, att jag i underjorden träffat lärde Ronare, och att jag haft ett samtal med Karinal Maury om dessa ämnen. Dessa ord verade som ett åskslag på åhörarne; de inneällo den gröfsta smädelse mot samtlige Karinalerne; och Romerska Inquisitionens Argus jade en stund derefter angifvit mig hos stalens Guvernör, Monsignor Pacca. Order utfärdades att arrestera mig, så nart jag satte foten på gatan, och klockan vå på morgunen, då jag skulle uppstiga i nin vagn, amhölls jag af fyra sbirrer. Man örde mig till ett hus i grannskapet, der man and får fAennen hvarefter tHrtan att ett anda