Aftonbladet – 25 april 1832, sida 2

EVART BAR DET HÄN? Nil desperandum, — — Det är en orolig tid hvaruti vi lefvas — — Säger man med rätta. Verlien står som en hotande volkan, och täta skakvlus: som sträcka sig genom det ena landet efter det andra, förkunna dolda ligor, hvilkas vidd och magt äro svåre att beräkna. BÅraktar man forniidens stater, så finner man öfverallt, ellev åtminstone på de fle-ta håll, ev allmän trefvad, en jemwgt cochut ägande och njutande, som utgjorie srunden till ett gladt, jemant leende lif, som isvnnerbet u ppenbarade sig i Grekland, och hvilket, blott me hlunaliska ringar, återfanns både hos Arobiens Nomadfolk , hos Fbreer nas patviarkaliska stawmar och hos våra egna bredaxlade urfäder. Statens, likasom den enskildes existens var då en ren verklighet, de ras personligheter hade icke genom konst el ier skenbar het böjt sig öfver sig sjelf va och ÖOtver det värde dei sig ägdes i statslifvet,