0 VO TEA ,,? odt förebud för reform. Tidningarpe äro upfyllde af beräkningar öfver den möjliga majoriteten hos pärerne till billens förfhe,. den ingen ifrågasätter, men som uppgifves Of: ka, än till 6, än till 9, än till blott 5. Detta är visst icke mycket och i mindre vigtiga frågor, der en Kamar-majoritet kan ha ansetts uttrycka nationens åsigter, har en så liten pluralitet knapt behöft visa sig, förr än styrelsen -öfvergifvit hela förslaget; här är dock , som bekant är, förhållandet annorlunda, och den obetydliga majoriteten skall ej skrämma Ministrarne, hvilka tyckas sky en ny Pärscreation mer än något annat. Välunderrättade blad vilja i anledning häraf påstå, att regeringen åtnöjes med hvad moajoritet som helst för andra läsningen, endast den är någon, och sparar de nya utnämningarne, om sådana nödvändigt erfordras, till det afgörande ögonblicket: tredje läsningen. Många publicister tro, alt majoriteten blir större, än man förmodat, och att äfven den mest omtänksamma försigtighet ej skall finna sig i behof af Pärscreation hvarken nu eller i framtiden. Sun och Morning Chronicle ensame säga sig redan följande dagen vänta er utnämmng af 14 Pärer, bland hvilka den bekanta Lord Cochrane är en. Nästa Engelska post skall utan tvifvel utvisa, huruvida Sun och Chkronicle äro de som få rätt. För att i sista stund (ty att andra läsninoen inom få dagar skulle äga rum, derom äro alla ense) göra motpartirt all den skada de förmå, l!ortfara Torybladen i sin välkända taktik att utsprida orsande rykten i afseende på Ministerförändringen, oenighet 1 cabinettet m. m., hvilka alla — åtminstone efter bvad de ministeriella och liberala bladen försakra — sakna ens det ringaste sken af sanning. Lord Greys orubbliga tillgifvenhet för refo: men, hans vänskapliga förhållande till Korungen och sina Colleger, hafva ej lidit det rivgaste afbräck. — Torypartiets oanständiga och oärliga taktik har, bland månes ga andra, gifvit Times anledning till en artikel, full af nerve och logisk argumentation, den vi tro in extenso böra meddelas våra läsare. Den lyder: Ultrapartiets och dess anförare Hertigans af Wellington raseri har nu öfverflyttats från dem, :om vilja göra allt hvad Constitutionen möjligen medgifver till reformens bästa, på dem hvilkas samvete och hederskänsla förbjuda dem att glömma allt förnuft och all skicklighet vid reformens motarbetande. Vi veta oss aldrig ba läst någonting oanständisare och smulsigare, ön det ovett Toryismens ostensibla org;ner utösa öfver de Lorder, som synas villige all ändtligen öppna ögonen, ebura sent, och se pro så väl som contra i denna vguga fråga, Hvad är väl meningen med dessa fonatiska utfall? Hved kan den ysra? Inbilla Hert gens anhängare sig att Hans öga Nåd, om han hade (det han icke har) 9