Aftonbladet – 13 april 1832, sida 2

gen af Holland åt sitt öde och alt ensam bära följderna af sitt handlingssätt. Trogzen sina löften skall likvälicke Kejsaren taga del någon af de tvingande åtgärder som torde blifva vidtagne, för att förmå Konungen att samtycka till de 24 ÄArtiklarne, men Högstdensamme nödgas derjemte erkänna att dessa artiklar, med få och obetydlige förändringar. utgöra den enda basis, på hvilka elt framtida rättsförhållaunde mellan Holland och Belgien kan grundas, och derföre finner Högstdensanme rätt och billigt, att Belgien förblifver i åtnjutande af alla de fördelar dessa artiklar tillägga det, och af den neutralitet som Konungen af Holland i principen redan tillerkänt detta land. Såsom en nödvändig följd af denna åsigt kan Hans Kejserliga Maj:t ej i något afseende finna sig befogad, att motverka de tvingande åtgärder som, Conferencen kan anse sig föranliten att vidtaga, för att skydda Belgiens neutralitet mot hvarje anfall å Hollands sida. Skulle likväl beklagligen ett dylikt utbrott inträffa, förbehåller Hans Kejserliga Maj:t sig sjelf rättigheten, att med sina allierade öfverenskomma om medlen att återställa den rubbade freden ,. så att Europas lugn i allmänhet ej derigenom må utsättas för någon våda. Grefve Orlow finner sig för sin de! vödsakad att en gäng vidtaga ett definitivt steg, då han under närvarande förhållande ej ser sig i tillfälle att vara Hans Maj:t vidare i någon mån nyttig. Han nödgas derföre öfverlemna åt Hans Maj:ts eget godtfinnande att behörigen öfverväga följderna af en staållning,,den en upprigtig och brinnande vänskap önskade kunna förekomma. På denna note begärde Grefve Orlow ett cathegoriskt svar. Detta svar blef icke tillfredsställande; då begärde Grefven sina pass och afreste följande dagen till Loudon. Om ofvanstående dötument eger den tillförlivtiglhoet vom atltivg antyder, måste INau medgifva att Hans Kejserliga Ryska Maj:t verkligen på ett lika oväntadt som angenämt sätt öfverraskat det liberala Europa. Det bör vara mer än tillfredstäldt, ty dess mest sangviniska anspråk kunde knappast sträcka sig därhän att fordra det en Rysk autocrat, som öppet tar parti af en dotter till Julirevolutionen, skulle derutöfver förehålla ett Konungahus, hvars närmaste anförvandt han är, rättvisan och billigheten af deras fordringar, hvilkas handlingssätt har ett så starkt sy-. skontycke med de Polska rebellernes, likväl med den skillnad, att hvarje jemförelse med dessa sistnämnde utfaller till bestämdaste nackdel för de förra! I betraktande häraf kan mav taga för temligen gifvet, att Gref Orlows försäkran, hur mycket det går Kejsareo till hjertat alt nödgas öfverlemna Holland åt sitt öde, denna gång är något mer än en blott diplomatisk phras, och den säkra slutsats man kan draga af alltsammans är att Ryssland verkliOR 5 AD AS LR CC od Yt Dn