Vi utbedja oss läsarens uppmärksamhet för nedanstående, från en Kyrkoherde i Östergöthland insända anmärkningar rörande en olägenhet i samhä!let, som vid sista Riksdag inom Preste-Ståndet var föremål för lifliga men fruktlösa öfverlaggningar, nemligen det onus, som landsbygden har af de så kallade gesällvandring .rua. Det vore i vår tanka lika omenskligt som orättvist och constitutionsvidrigt, kanske äfven ogörligt, att genom ett förbud mot sådana vandringar inskränka den arbetande klassens personliga frihet att söka sin bergning, och den förkofran i yrket, som egentligen åsyftas med rättigheten att resa. Emedlertid utgöra dessa vandringarne— en ibland:det välsig nade skråsysemets väsendtliga så kallade se4 vohnheite r, hvilka hos några doktrinära Riksdags-ledamöter fannitså ifiiga försvarare — elt märkligt bevis nvg på hurnvida landets industvi i allmänhet, eller ens slöjdeidkarne sjelfve göra någon vinst på b behåHande at dessa lagar, hvilka utestänga eu friare tällan, och hindra kapitalerna att ingå i våra näringar. Förhållandet med Boktryckerierna, en väring, som numera ar fulkomligt fri, lemnar bästa tillfälle att fälla ett grundadt omdöme 1 denna fråga. De som lefvat i detta yrke sedan 20 år tillbaka, veta stt omtala, att vid den tiden, ibland 20 Boktryckeri-Konstförvandter knapt funnos en fjerdedel nyk Ha och flitiga arbetare, så att yrket blott för denna omständighet var ett af de mest besvärliga; deremot var landet uppfyllt af kringstrykande trasiga uslingar af yrket. Sedan Boktryckerirörelsen blifvit oinskränkt fri, hvad har följden blifvit? Icke blott, att 4 gånger så måvsa arbetare hafva sysselsättning, utan att mn öfverhufvud räknar mer än hälfter nyktra, flitiga och pålitliga, åtminstone bland de yngre; att deras arbetslöner detta oaktadt bibebållit sig så, att en Konstförvandt ofia kan förtjena 15, ja ända till oo R:dr Ros i veckan, hk vilket svårligen lärer vara fallet med gesällerne i någotannat yrke, Det är väl sannt, alt många än vtock e: nellanåt sakua emploj, men desse äro, om en eller anvan tillfällig anledning afräknas, merendels sålane, som antingen åre fallne för att snpa Her skuldsätta sig. Mon bör äfven härvid icke glömma, att jemföra mängden af de urbetslöse med dem som hafva arbete nu och ordom; samt att anmärka, dels att icke nåson hanudtering — med undantag af skorstensejarens — är så hastigt lärd, som sättarens ch tryckarens, hvari en gosse ined hog, som