hvilka väckt så mycken förundian, betraktade såsom verkställighet af 18:4 års traktater, och att Ryska Kejsarens löften om åtevställande af Polens nationalitet blott voro förberedande anstalter till Polens formliga incorporerande med Ryssland. Äfven häruti finna vi ingenting förvånande, och vi tycka det tvärtom vara vida förundransvärdare, att någon kunnat tro, att det skulle gå annorlunda. Löjligt är dock att ihågkomma, huru den stora Fransyska Prataren Hr Casimir Pårier, efter Warschaus intagande, högtidligt förklarade i kamaren, att nu skulle England och Frankrike gemensamt ansvara för Polska nationalitetens återställande!! Det gick härmed sedermera aldeles som med Belgiens erkännande, och med Italiens utrymmande af Österrikarne, och med allmänna afväpningen c. c. Men förundransvärdt vore deti vår tanka, om hela detta spända förhållande, detta taskspeleri med de heligaste gruudsatser, och denna politiska rättslöshet, följder af en inbillsk och vanmäktig ministöre, som låtit sig tjusas aftoma smickrande ord, ännu några månader kunde fortfara.