ER Lr ARV ve ta fn o hd eSrrMtlig vaR förnekad. Och under sådane förhållanden befaller Fr ConseljPresidevten att 35:te Regimentet skall militäriskt besätta staden 35 han avbefaller en åtgärd som skall kunna uppväcka ett borgerligt krig! Vi säga iche att ett sådant nödvändigt skall uppkomuna; men det är nog att det kan uppkomna. Och hvad kan följden deraf blifva? Dessa bergsboar, med sin brinnande patriotism och som redan i ett ringare atital hade skyndat tll bjelp — fruktar man icke att revoltera Gem? Må Gud beskydda Konungen och Frankrike! Man kallar detta att visa fasthet, att befästa sitt rike. Bör man då aldrig gifva vika, utan alltid blindt gå på:? Vi säga det af fullkomlig öfvertygelse — Ministeren spänner magtens fjed:ar för hårdt. De kunna brista vid en oförväntal hävdebe. Yi göra ieke anspråk på profetisk förmåga; men att det närvarande tillståndet ej kan vara långe, våga vi förutsäga. Missnöjet växer synbart. Ofverallt ser man likgiltighet för det som är, och redan utsprider sig i opinionen en sväfvande öfvertygelse om behofvet af en förändring , sträckande sig ännu högre än till Minoisteren. Detta år ett bedrvöfligt symptom, som vi framförallt ville se aflägsnadt; ty vi äro i1nera än någon annan tillgifna Julismonarkien. Utan någon förbindelse hos densamma!, nitälska vi för dess bestånd, i känslan af att den är den enda tillilykt efter stormen, den enda grund hvarpå man kan uppföra något. Hvarje gång vi se att styrelsens bestånd kan vara hotadt, intager oss en djup smärta; vi skulle önska att denna monarki, vår enda föreningspunkt, tilltoge i fasthet, Otvifvelsktigt fattas den något och kanhända känner man redan felet, att icke hafva gifvit en offentlig och högtidlig sanction åt constitutio nen och monarkien af den 7 Augusti. På den punkt som Herr ConseljPresidenten försatt Styrelsen, har denna hvarken revolutionens styrka, eller makten af restaurationen. — Legitimisterna förebrå henne inkräktning, och de liberala tillvita henne oupphörligt att hon är Bourbonsk. Man måste göra ett slut på denna beläseohet, genom ett system som är fast, som förenar sinnena och är skiljdt från småaktigheter; att utölva sin makt så som man nu gör det, är att undergräfva sjelfva thronens grundvalar, det är att stöta allas opinioner för hufvudett, att nära missnöjena och kanske — att förbereda ett inbördes krig. Under restaurationen gjorde Ministörerna isynnerhet mine af att vårda religionen och monarkien: och de skakade helgedoma: na och förjagade den äldre Bourbonska grenen. Nu gör man sig mine af att blott vårda makten. Det skulle vara grymt om, de finge rätt, som hota oss att resultatet skall blifva detsamma, och att all makt för framtiden skall blifva omöjlig !