Aftonbladet – 6 april 1832, sida 2

ut TOT RIAL IDRdIHUte Lil LCKCCT alsdg UlltIiSstcCren ej kunna bestrida kamarens rättighet, att begära explikationer; men trodde ock att man icke skulle bestrida ministerens rättighet alt tiga eller svara efter godtfinnande. Herr Garnier Pages. Den händelse, som är i fråga, är bedröfvande för alla Fransmän. De Deputerade, som iepresentera den ort der den timat, måste isynnerhet smärtas deraf. De trodde dock, att moderationen och grannlagenheten fordrade att deröfver iskttaga fullkomlig tystnad, tills det Kongl. Hofvet yttrat sig. Olyckligtvis hafva icke Ministrarne iakttagit samma moderation. Ministeren har, genom en artikel i Monitörn, bedömt handlivgarne, förrän Domaren yttrat sig, och då ortens Depnterade, för att icke lemna ett tyst bifall åt ett förhastadt domslut, begärde att få i Bladet infördt ett ko:t svar, så vägrades detta. Herr Perrier. Detta är falskt. Herr Dubois. Det är sanut. Herr Garnier, I sådane omständigheter är det National-representantens pligt att uttaka hvad han vet, på det att icke en hel befolkning må blifva hetraktad såsom önskande o00:doch tadlet icke må orättvist drabba de Ning, sårade, under det man gifver loford åt dem som anfallit obeväpnade medborgare. Jag har, för min del, icke för afsigt att yttra något domslut öfver den väpnade maktens uppförande vid detta tillfälle; men jag frågar, huru Ministeren kan, blott i följd af Prefektens rapport, förklara alt Prefekten handlat väl; på Kommendanteuns rapport, att Kommendanten handlat väl, och på General-Prokuratorns rapport, att General-Pseokuratorn handlat väl? — För vår del hasta vi icke så mycket med våra omdömen. Oaktadt vi hafva tusen vittnen mot ett, att inga uppfordringar skett före tropparnes anfall, och att alltså Medborgare blifvit mördade -— (Iliftiga afbrott i centern. På sidorna: Tala! tala! liflig rörelse). Conselj-Presidenten. Åh! vet Ni icke af alt uppfordring, verkligen skelt? Fill höger. Åh! vet Ni devaf? Consålj-Presidenuten. Ni har anklagat trupperne att hafva mördat medborgare — (utrop på yttersta sidorna) Tull Höger. Kan man icke förmå ConseljPresidenten att tiga? Herr Garnier. Oroligheter hafva uppstått på flera ställen, än i Grenoble, och man luser lätt orsaken till dem alla. Herr Perier. Vi känna dem väl. Hr Gornier. Må man noga öfvervåga om dt är endast en lokal-orsak, eller om den är allmän! Det är vigigt att utröna, antingen det är af en besynnerlig slump eller af oerfaOo renhet hos dem som leda sakerna — att på en och samma dag oroligheter utbryta i Grenobte, Carcasonne, Lunel, Nimes. — —— Hr Perrier. Det härrör af sällskoperna. Er Garnier. — — — — Då dem nuvaranJa föÄloetyöpen mMAttarn ctuvrvralcvan ccledda äfven