Aftonbladet – 4 april 1832, sida 1

(Insändt.) Några ord i anledning af Aftonbladets N:o 59 Artikel, rörande H. E. Just. Stats-Mintsterns Berättelse. Man har prisat Förliknings-Domstolarne, ehuru de till sitt väsende synas vara blotta palliativer. Det vore både elakt och enfaldigt, att grunda några institutioner på den satsen; att tvenne tvistande, som begära en lagkunnig Domstols yttrande för sin efterlefnad, nödvändigt äro intagne af hat och illvilja emot hvarandra. Endast hatfulle och oförsonlige menniskor behöfva förmaningar att förlikas; men för sådant ändamål böra de snarare visas till Religionsläraren. Denna förlikning åsyftar mera att förbättra hjertat, än att göra slut på en tvist. Att tusendetals mål uti Grannriket förlikas, på bekostnad kanske af den tredje, eller på ett sätt, som blott varar några veckor, hvarefter målet åter upprifves, kanske mångfaldigadt, talar icke till sakens förmon. Domarens ansvar inför lagen ar ju icke altid tillräckligt, att förekomma vrångvisa och förhastanden; huru mycket svårare skulle icke detta vara vid en Förliknings-Domstol, som är fri från juridiskt ansvar? I nitälskan att förlika många mål, kan denna genom böner, hotelser och en förledande vältalighet, saklöst förmå den okunnige och den saktmodige, alt samtycka till orättvisa emot sig sjelf, anhörige och efterkommande. Man ser redan exempel härpå vid en och annan af de vanliga Rätterna. Både maklighet och böjelse att vinna pris hafva medverkat, för att låta Domare nästan truga parter till förlikning. Man hav sett andra, för att öka sin meritlista i förlikningsverket, räkna alla förfallna mål, hvaruti käranden uteblifvit o. s. v. bland de Förlikta. Fara vore ock att Förliknings-Domstolarne ofta skulle