sällskapet dansa. Med trångt åtsittande pantalonger, genombrutna hvita silkesstrumpor och ljusblaa frackar — ty blåst är Simonisternas favoritfärg; i hvita atlasklödningar, håren juflätade med blommor och röda sidenband och bar hals, omsvinga Ofverkollegiets prester och prestinnor i svabba Ecossaiser. Simonisterna äro utsatta för förföljelser för sin tio skull; men har det väl gitvits lyckligaire martyrer? Under det i salen de förtrollande sopranstämmorna sjöngo 1 Rossinska melodier on längtan, hopp och kärlek, och den larmande dansI musiken genljöd, had jag i ett sidorum Påfven Enfantin — som, ehnrna klädd istrumpor och skor, likväl tilifälligtvis icke deltos i dansen — att han målte upprigtigt uppenbara för mig sin nya moral, imot hvilken Bazard utgaf sin flygskrift och Rodrigues sin protest, hvilka jag, upprigtigt sagt, lika litet förstod som Fadren Enfantins egen utgifna skrift ölver hans moral. Skulle det vara sannot, frågade jag, att N: vill införa ett rörligt ägtenskap, och att Ni tillåter prester och pmestinsor åtskilliga I0ogrepp i de giftas frioch vrättigheter? Några od af Påfsen voro tillräckliga att göra alltsammans tydligt för mig; ty Enfantin är tydligare i tal än i skrift. För kort tid sedan blefvo i Paris ägtenskapsskillnaderne al!männa samtalsärmnen. Då Kamrane, Publiken, Tidningarne sysselsatte sig med denna fråga, blef hon äfven grundligt öfvertänkt i Simonisternas Kolleginm. Katkolska religionen tillåter ingen ägtenskapsskillnad; men den nya Grundlagen i Frankrike, der doek Kotholicismen är de flesta Fransmäns troeläre, vill nu tillåta dem. Hvad skulle då Saint Simons nya lära stetuera härom? Bazard var öfverhufvud emot skilsmässa. Enfantin ansåg, på juridiska grunder, att q-innorna borde höras i en sådan fråga, hvilken angick dem Jika nära som mänpnerna. Men på det qvirnan icke skulle vara blyg att yttra sin tanka i detta grannlaga och maktpåliggande ämne, så skulle för det första den närvarande moralen betraktas såsom alskaffad — likväl blott i theorien och icke såsom ryktet sagt i sjelfva lefvernet. Na förstod jag, hurn så många aktningsvärde män kunde föra sina fruar och döttrar i ett sällskap, der man, enligt de Ministeriella Tidaningarne, syselsätter sig med lIupercalier. Simonisternas afsigt är icke så farlig som mar tror; det är väl bra besynnerligt, säger man, att vilja ge fruntimren lika andel med männerva i statsförvaltningen; men de mena icke illa dermed. Det är märkvofidigt hurv antalet af denna sekts bekännare tillväxer. Fit Franskt ovdspråk säger: I hvarje Pariser-sällskap träffar man nr Tidnings-Redahtör?, och iman kan au tillägga, älven en Sumonist I Chausser d Antin passerar ingen Son, utan att en a 4 CA nict