atrikes: Debatten öfver Frankrikes ställning till Europa. (Forts, fr. gårdagsbladet). Hr Guizot uppträder. — På, den punkt dit discussionen nuhunnit, kan det icke vara min afsigt att söka förlänga den. Jag vill endast fästa Kamarens uppmärksamhet på det nya i vår ställning och det handlingssätt vi böra iakttaga. Mine Herrar! Vi börja ändtligen att träda utur den revolutionära ställning, denna ställning der hvarje fråga gäller lif och död: vi börja att träda in på den praktiska regelbundna politikens bana, som lemnar sinnet frihet till efterlanka, till underhandling och lemnar den valet af medel. I detta ögonblick gåller det alt veta, om vi skola träda tillbaka in på revolntionsbanuan eller icke. Hvad som alltid satt Frankrike i fara, det år Europeiske magternes coalitioner. Påminnen Er att republiken, efier oerhörda ansträngningar. var nära att duka under för coalitionernes tyngd, då Bonaparte upptvädde till dess frälsning. (Nej, nej på flyglarne.) Jag