es Pa es nn skap och gränsintressen tillkommo och bestämde styrelsen att understödja Belgiska revolutionen. Detta skedde, dock med afsägelse afalla ärelystna afsigter, och blef således ett medel att visa Europa Juliresolutionens rätta karakter, i förhållande till utländska magter. Af detta första steg berodde helt och hållet naturen af Frankrikes förhållande till styrelser na och folken; deri låg en framtid af antingen krig eller fred. Talaren anförde derefter, att den fredliga men verksamma hjelp, som Franska styrelsen lemnat Belgien, gillades af folket, antogs af Europa, blef hälsosam för Belgien och afgörande för freden; att styrelsen alltjemt följt samma grundsatser, hvarifrån den ej kunnat vika utan motsägelse med sg sjelf; att dessutom ett parti som önskat krig, svårligen skulle lyckats i planer till invasion och eröfringar, med den militäriska rubbning som då vår i Frankrike, genom gardernas upplösande, Schkweitzarnes återsändande, stridskrafternas delning åt Grekland och Algier, och det opåräknade behofvet af troppari vest:a och södra Frankvike; att den af Franska styrelsen, oaktadt denna inre ställning, gifna förklaring: att Frankrike skulle såsom en fiendtlighet betrakta hvarje främmande invasion i Belgien, — räddade detta land, och grundade dess oberoende. — — Sådan var, fortfor Talaren, sakernas ställning oah det politiska förhållandet emellan Frankrike och Europa, då ministören af November tillträdde ärenderna. Dess politik förblef oförändrad i alla väsendtliga delar, och Conseljpresidenten (Lafitte) proklamerade detta sjelf i Kamaren d. 3 Nov. Ända dittills fanns det icke två särskildta sätt att betrakta våra utländska förhållanden. Då inträffade den Polska revolutionen, och denna bändelse uppväckte lifligare i kamrarnes sköte frågorna om vår yttre politik. Förut hade sys stemerna för fred eller krig inskränkt sig inom gränsorna af våra nätionella intressen. Men nu trodde man sig kunna förvandla noninterventions-principen 1 ett synallagmatiskt kontrakt med alla länders insurrectioner, och man påstod att Frankrike hade, genom den hjet det gaf åt Belgien, ådragit sig lika förbindelser mot andra folk. Fordna minnen, handelsförhållanden, samt den militäriska belagenheten, gjorde att Frankrike och Belgien ej kunde vara likgiltiga för hvarandras ställning, — — Händelserna i Italien kommo att ännu mera inveckla en belägenhet som genom inre oordningar syntes blifva dagligen betänkligare. Legationernas insurrektion utbrast,: som JI veten, under förra Ministeren. Nya auledningar till kollision emellan magterna och äggelse hos partierne uppkommo på en gång genom denna händelse. LI en sådan: ställning voro sakerna och tänkesätten, då nuvarande Ministeren kom till styrelsen. Här början således, först härv säger jag, vår ansvariglret såsom Ministere; om ARm Jas Fo 3 oo 1 oo Ak PT 12 TT oo on oo