Aftonbladet – 20 mars 1832, sida 2

urminnes tider, och der man minst anat det. Det syntes icke svårt att, med inhemska och utländska vapen, utplundra några obeväpnade natiovers rättigheter; och man beslöt, utan tvekan om segern, att taga det afgörande steget. Under flera år hade styrelserna sökt göra armeerna till sina skötevänner genom att nästän uteslutande egna sin omsorg åt dem; de hade sökt skilja militären från umsänget med med de civila, för att söndra dem från nationen; man bade skatfat stg penningtillgångar som om en Kampagne skulle börjas, ehuru intet utländskt kiig syntes tänkbart; kommnunikationerna och påhälsningarne emellan de Krönta blefvo allt liflisave, och allt var förberedt, då första hugset gals genom tryckfrihetens och grundlagarnes upphäfvande i Frankrike. De ryktbara Polignacska Förordningarne äro, liksom följderna deraf, tillräckligt bekanta. Genom dessa statskupper, som skulle göra sin tur kring Europa, sprängdes dock oförmodadt hela byggnaden. Man stötte på motstånd, der det minst anades. Franska nationen grep till vapen för grundlagen, och befolkningen i den mäst vekliga och njutningslystna stad i verlden tillkämpade sig, utan stridsplan och utan anförare, en blodig seger öfver de bäst lönta och disciplinerade trupper i Europa. Revolutionerna voro nära at göra sin tur kring verlden i stället för reaktionen; och de som rådt till våldet, inom och utom Frankrike, började sjelfve att darra för sin säkerhet. Så aflopp detta märkvärdiga reaktionsförsök, hvars utgreningar voro vidsträcktare än man förmodat. Den äldre Bourbonzgrenen, af ffeliga Alliancen med så mycken möda restau-rerad, jagades från Frankrike; Monarkien omsafs med friare institutioner; Parskapets ärftlighet fick sin banez nativnalgardet återstalldes; Nederländska riket, som man ämnat till tygel och väktare på Frankrike, söndersprängdes. Då man tänker på dessa förandvingar, sarat tillika på de ännu fortgående reformrörelserna i England, är det icke svårt att säga, huruvida det är reaktionen, eller rörelsetendensen som hittills visat den största kraften och behållit segren. Men den förra har dock snart hämtat sig från förskräckelsen, och återtagit sina förhkoppningar. Om dess verksamhet vittna händelserna under Pohlska Revolutionen och i Italien, Rysslands inspektion öfver de nya lagstiftnin garne i Tyskland och andra mindre riken, det underblåsta kränglet emellan Belgien och iolland, Carlistupproren i Frankrike m. m. Det sistnämnda landet utgör för närvarande händelsernes. brännpunkt, och det är derföre icke utan skäl som man företrädesvis riktar uppmärksamhet deråt. Vi se der tvenne hufvudpartier i fejd mot hvarandra. Det ena vill hämma revolutionen, och tvinga den gradvis. tillbaka; det andra vill ställa sig i spetsen derföre, och genom att leda revolutionen brivAA I TT