En Epgelsman, Hr Elliot, lemnar uti sitt nyligen i London utgifna verk, Travels in the North of Europe; 1830 18317, följande intressanta underrättelser om Norriges Storting. En session af Norriges depulteirade, säge ban, erbjuder ett ganska sällsamt skådespel. Någre af ledamöterna bära rockar af det gröt. sta kläde man får se; många låta sitt långa hår falla ned på axlarne; deras hattar äro at. otika fasoner, men bolen alltid utomordentligt breda; deras stöflor klumpiga och grofva. Det bela af deras drägt, så väl som deras sätt att välala, eller snarare uppläsa sina tankar, vittnar om den naturliga enkelhet, som utmärker dessa värdiga söner af våra nordiska förfader. Det är aldeles samma tafla, som EngJand fordom framställde, då en öfverdrifven lyx ännu icke hade infört dessa vidunderliga missbruk, som nu påkalla en sträng reform. Sedan dagens arbeten äro slutade, spisa Stortingets ledamöter alla tillsammans uti en stor sal, i första våningen af det hus, der jag har milt logis. Bordet är ganska snyggtserveradt, men visar intet spår af lyx. Det är endast rydt med blommor, som värdigt intaga sin plats, i stället för de silfyerornamenter, som Bediynga borden uti de länder, der lyxen herrskar. Norriges Konstitution är rent demokratisk. Fruktan för aristokratin är drifven till sin höjd; man sätter der icke något värde på adelskapets fordna företräden; det enda som erkännes, är moralisk och intellektuel öfverlägsenhet.