Aftonbladet – 12 mars 1832, sida 2

dan sa Ulllott, alt Iman cj lanlste Kal llanga ens det sämre folket dermed. -Emedlertid fortfar man att skrifva i tidningarne och slå an på gathörnen, både i Lissabon och på landtbyg den, att ?Don Pedro blott skall komma, för att tillintetgöra religionen och plundra Kyrs kans egendom. Dessa ömkliga tillmälen hevisa hast i bvilken ömklig stallning Don Pedros motståndare befinna sig. Arresteringarne fortfara och träffa sådana, sum mistänkas att vara constitutionella eiler vägrat att någore lunda hederligt bidraga till tvångslånet Till bevis på hvad vi här ofvan anfört, rörande den ringa tillgifvenbet armden och i synnerhet milicen hyser för Usurpatorn, må följande berättelse tjena, som i Lissabon väckt stort uppseende. I början af Februari visade sig nemligen vid kusten i närheten af den lilla staden Viana, tvänne stycken fartyg, som det tillströmmande folket ansåg tillhöra Den Pes dros escadre. Knapt hade underrätteken dere om spridt sig kring orten, förrän tvenne milis regementen, som cantonnerade i grannskapet, utan att det ringaste fråga efter befälets uppmaningar till lydnad och stillhet, bröto upp med tross och allt och hastade till den punkt af kusten, der skeppen berättades skola lägga till, för att, såsom de utläto sig, helsa Dou Pedro välkommen. Anlände till stället gjorde de halt, och ingenting kunde förmå dem att: återvända, förr än de blefvo cathegoriskt öfvertygade, att de båda fartygen ej hade det iins gaste gemensimt med Kejsarens expedition... PoreEs. De återkomne Polska krigarne efterkomma ganska sällan den uppmaning, som regeringen gilvit dem, att mot full aflöning inträda i Ryska arimeens leder. Man har nog försyn för opinionen, att ej i delta afseende nyttja våld, och sålunda är den styrka af volontärer, som enligt Paskewitschs ordres skalle infinna g 1 Kiew, säkerligen ganska ringa till ans talet. Den råaste soldat i f. d. Polska armdens leder tyckes betrakta såsom en hederssak att heldre lida den yttersta nöd, än att tjena Ryssland. En tröst åtminstone för framtiden hafva dock desse olycklige. Kriget har nems ligen undanryckt åkerbruket så många ermar, och i allmänket till den grad förminskat Polens manliga befolkning att, om blott denna vinter är förbi, det icke skall blifva svårt att finna sysselsättning och uppehälle åt de hen komne flyktingarne, hvilka dessutom med stöpsta välvilja omfattas af adelsmännen och aordra, som ännu efter krigets härjningar ega når got öfrigt. Allt detta gäller likväl blott om gemenskapen, hvars öde ock derföre är vida mindre sorgligt än Officerarnes, af hvilka måns 3e äro helt och hållet utan förmögenhet. För att likväl äfyen förskaffa dessa sistnämnde någon muldring i sin olyckliga ställning, hafva i ilere trakter föreningar bildat sig, liknande: de Tyska Fruntimmersföreningane. Deras di rectioner utgöras af fruntimmer, hvilka äfven bilda största antalet af medleinmarne. De tyska aucloriteterne se visserligen icke: dessa föreningar utan misshaos. men de hlusac dank