göres för rättvisans skipande g01es verkligen för folket. Uddevalla den 2 Mars. (Uddevalla Veckoblad.) Inom vårt lilla Samhälle blir med hvarje år allt tystare och — fattigare. Ringa förtjenster; men. deremot märker man ökade utgifter, äfven till fattigförsörjningen, deribland räknad den mängd tiggare, som dagligen och serdeles Lördagarne anropa enskilta välgörenheten. Det är smärtsamt att bland dessa se arbetsföra personer äfven kringstryka: att förspörja Åera bland-dessa vara ifrån närmare och fjermare. Socknar utom staden, då vi ha så tillräckligt deraf inom eget område. Den ordinarie Fattigförsörjningen är eljest satt på den mest förståndiga fot. Troligen är ingen Stad i riket i proportion så öfverdrifvit betungad. — Visserligen är här temligen goda priser; men utom det att den arme, snart sagdt rättnu utpantade landtoch skärgårdsbon häromkring blir härigenom mera utblottad, är det föga tröstande för oss, som gerna skulle vilja betala dubbelt, om inkomsterna det tillätog ty ju lägre priser å jordens alster och fiskvaror, desto större bevis, att den närbelägna staden sjunger på sista versen, såsom sådan betraktad, De vackraste hus ha blifvit försålde för kanske femtedelen af hvad de kostat i uppsättning... Icke heller ba vi minsta utsigt till ringaste förbättring, utan snarare motsatsen. Väl vore det derföre, om åtminstone våra goda priser på hyror, fisk och viktualier knnna hitlocka sådane, som tillika med vilja äfven hade förmåga att deI pensera. Visserligen aflade vår landsman S. T. Herr J. P. Krok icke längesedan, under gin resa till åtskillige inrikes orter, här några dagars besök hos sina gamla vänner och slägtingar, men utan oss vetterligt annat resultat, ån nöjen för sig, och möjligen något hopp för Hr Engelke, att få sälja sitt ovanligt präktiga skepp Linn, i händelse Hr Krok nödgast: göra sin utfart, för att hinna till Bolivia inom af domstolen hestämd dag, den 23 Januari 1833, innan han får tillfälle resa på eget fartyg. — Man vill härjemte meddela de un: derrättelser här inhemtats, att Hr Krok, som vunnit sin sak vid Underrätten, och genom kontrapartensfatalie-förlust ) vidgÖfverdom) Såsom ett märkeligt bevis på den Spanska och Portugisiska stoltheten och hämndlystnaden berättas: att sedan hufvudmannen för pretendenterne till Oiho, Bankiren y Mesa från Portugal, vid Underdomstolen blifvit fråndömd rättigheterna till arfvet, har ban, som förutsåg sig omöjligheten kunna blifva den vinnande, anbefallt sin Advokat att förlora fatalierna vid den öfre, för att derigenom afvända torten från sig sjelf; men derjem