Aftonbladet – 8 mars 1832, sida 2

ten. Hr Centner har uti detta memorial i korthet framlagt de hufvudbrister och svårigheter, som hittills hos oss legat i vägen för ullförädlingens framgång. Den sakkännedom som synes ligga vill grund för Hr Centners bebandling af sitt ämne , och den öfversigt han lemnar af ullhandelns natur och egenheter samt dess utveckling och fortgång i Tyskland, gifva hans lilla afhandling ett allmänt intresse för hvarje Läsare, h vilket ännu mer ökas af de utsigter den öppnar för hela denna industrigrens utbredande inom fosterlandet, icke blott till fyllande af våra egna fabrikers behof, utan äfven till en fördelaktig konkurrens på verldsmarknaden. Vi anse derföre den ifrågavarande skriften förtjena att blifva allmännare känd, och meddela, med förbigående af nåra mindre vä sentliga delar, dess bufvudsakliga innehåll. Efter att med några ord hafva omnänvint de förhoppningar, som kunna hemtas från resultatet af sistl. års ullmarknad, som, genom närvaron af några produkter från vågra utmärkt goda schäferier, bevisade, att den en gång kunde blifva en skådeplats för varor, som i intet afseende stå de Tyska efter, samt — — skulle intaga en plats bland d2 första i Enropa, öfvergår Hr Centner till det egentliga föremålet för sin framställning, att visa huru man kunde gifva ullhandeln en sådan vriktning, alt den i en framtid kan blifva, bvad man är berättigad att hoppas. Denna undersökning indelas i fyra punkter, hvaraf likväl den andia endast innefattar en recapitulation af den första och således kan utelemnas. Uti den första afhandlas ullhandeln sådan den varit och ännu ar: Då en del af Svenska Possessionaterne egde föga kännedom om den rätta fårkulturen, och avdra genom missförstånd ansågo denna hushållsgren såsom utan betydenhet, samt genom okloka croisseringar förstörde den gamla goda grundvalen, hvarigenom helt och bållet olika arter af får uöppkommo, samt fårafveln på andra ställen genom en dålig förvaltning förstördes, så visade sig redan för längre tid tillbaka i Sverige en stor ojemnhet (inegalitet) i ullsorterna, hvilken, genom de på olika tider och serskilda sätt företagna förbättringarne, allt mera tog öfverhand och gjorde det svårare alt bedömma ullpartierna efter deras egentliga värde; så att ofta hvarken Fabrikauten elier Possessionaten visste hvad varan var värd. Med tiden skulle naturligtvis Fabrvikanten, genom ullens förarbetande, funnit en norm för bedömandet af hvarje parti; men dels förandrades partierne, dels fick han icke alltid köpa desamma, och dert: i kom alt icke klippningen, tvältningen Öc. alla år slog lika ut. Dessutom uppkom ofta genom peoningebehofvet a den ena eller andra sidan, ett aldeles irreguliert pris, och en af de handlande miste sålunda nödvändigt vidkännas en obehörig vinst eller förlust. Häraf uppstod nu en osäker Ullhandel, och Possessionvalerne antingen in