Justemiliew-styrelsen fick hvila i lugn både för diplomatikens larmrop och mouvementsmännens kattmusik (Charivari), så skulle dock ett fortfarande kif mellan tvenne af de constituerande mäåkterne ofelbart förr: eller senare leda till en omstörtning af grundlagen, om icke af sjelfva staten. Ty en af de kämpande måste nödvändigt till slut besegra och tillintetgöra den andra; men har segraren en gång uppträdt såsom inkräktare, tvungen eller ej, så stannar han ej förr än vid ett motstånd bvaraf han i sin ordning tillintetgöres. Dessa äro lagarne både för den moraliska och physiska rörelsen. Frankrike har en gång pröfvat deras ofelbarhetz; må det akta sig för en ny kurs i denna skola. Ministöårens ställning till de båda kämparne är också högst egen och bär stämpeln af det lappoch skarf-system , som alltid utmärkt Perieristinen., Väl är det den af ministeren dirigerade majoritetens lagar, som Pärskamaren förkastar, men det är likväl påtagligt att ministeren icke derför hyser någon serdeles ovilja mot denna senare. Den vet att Pärskamaren åtminstone icke är democratiskt sinnad och denna obestridliga egenskap öfverskyler många brister i Herr Påeriers ögon. Le Temps innehåller en liten uppsats öfver dessa de tre statsmakternes invecklade törhållanden till kvarandra, som vi tro 0ss göra våra läsare ett nöje att här anföra. Den syftning som röjes i lagfrågornas behandling: uti Pärskamaren har sin ganska allvarsamma sida, och regeringen borde tänka o segt . ; or på följderna af denna oenighet. Det börjar nu. mera icke langre blifva fråga om enskilda tilldragelser i lagstiftningen; det gäller denna lagstiftning i sin helhet. — Deputerade kamaren voterar lagar, gör propositioner; med få undantag nalkas de Pärernes voteringsurna, endast för att begrafvas. Vi kunna ej rätt fatta den Ministeriella likgiltigheten för dessa debatter. Den hav vid dem aldrig bestämdt förklarat sig för någondera parten. Mivistören har aldrig bestämdt yttrat sig till förmån för en lag, den Deputerade-kamaren artagit och Pärskamaren sedermera afslagit. Härtill är dock orsaken helt enkel. Ministeren är nemligen ganska nöjd med att Deuterade kamarens lagar — dem den dock sjelf, för att bibehålla åtminstone skenet af en öfverlägsenphet i kamaren, ej der öppet motverkar — af Pärskamaren afslås. Detta är hvad den kallar att uppresa en mur mot den demokratiska andan. Men Ministeren tycks icke inse, hvart den sjelf kan föras af detta Pärernas förfarande, om det får öfvergå till en vana. Ministören kan i dag med nöje åskåda en. vägran: förträffligt! men denna opposition hos Pärskamarer torde en dag sträcka sig till regeringens förslag och dess förvaltning. Hur skall då verkställande makten kunna handla med sammanhållning och eftertvyck. En helgdag mer eller mindre är en obe