Aftonbladet – 7 mars 1832, sida 3

2 florestår Gumman. En dubbelt sjelfmord af ny art egde för ke fullt tre veckor sedan rnm i Paris. Hr scousse, hvilken är känd inom litteraturen m författare till dramen Faruch-le-Maure, rr osat ihjäl sig tillika med Herr Lebas, en xton-årig yngling; Escousse sjelf hade ej lt tjugo år. der sista veckorna saknat (bestämdt) pris. Hon har likväl sjelf, i sin artikel yttrat, att bränvinet hade intet pris, och hvad är skillnaden emellan att sake na pris och att icke hafva pris? Minvervas utläggning öfver bränvins slutsedlarnes vanliga innehåll till lefverantörens fördel, var ett öfverflödsverk; ty vi hade icke yttrat annat, än att ett onödigtvis fördröjdt kungörande af Regeringens beslut om bränvinsförbudet utan ändamål ökar willrådigheten och hazardspelet emellan köparne och säljarne af denna vara; — på hvilkas sida förlusterna uppkomma nämde vi ej, ehuru det för närvarande synes träffa de förra, som köpt till höga priser. Emedlertid fick Minerva härigenom tillfälle visa kännedom, att vissa SIutsedlar om lefverans på första öppet vatten äfven innehålla orden eller senast den 135:de Juniti. Hvilka öfvermenskliga insigter! Hvilken ofaatlig visdom hos den Minerva! utropa hennes edsvurna beundrare i Gröna Rutan. Se, Minerva känner kommersen i grund, skola de tililägga; huru kunde hon eljest veta — bvad så få dödliga känna, och ännu färre begripa — att slutsedlar ofta ställas på första öppet vatten och senast d. 15 Juni? En så höglärd insigt är icke allom gifven. Eör öfrigt böra vi, för att icke missförstås, erinra, att vi lägga vida mindre vigt, än sannolikt Minerva, på verkningarna af förbudets fortfarande eller upphäfvande, inom den branche af handetn som sysselsätter sig med de sväfvande spekulationerna på bränvins-lefveranser. Dessa utgöra ett slags hazard-affärer, som förtjena föga uppmuntran, och hvilkas skadliga inflytande är alltför väl bekant. Huru mången solid köpman gör icke förluster, emedan hans debitorer ruinera sig på bränvins-lotteriet? Frågan om bränvins-förbudet beror naturligtvis af vigtigare förhållanden än dessa, och bör endast efter dem bedömas. Men detta kan natarlgtvis icke hindra oss att önska, att då regeringen tagit sitt parti, beslutets kungörande ej måtte så ytterligt fördröjas, som förr har händt, för atticke onödigtvis öka ej blott risken och förlusterna för de köpmän, som spekulerat på denne slags vara, utan äfven villrådigheten hos landtmannen. som till nåsonvu del måste reofera