Aftonbladet – 1 mars 1832, sida 3

och bordkamrat, Hertigen af Wellington, formera en ministöre, var säkerligen ingenting mera aflägset från hans tankar, än att göra Hertigen till Premier-Minister. Kungen. ansåg som en afgjord sak, att Hertigen skulle stanna vid Hästgardet. Men den ädle Lorden var af helt annan tanka; ban hade sig bekant, att Canning varit ansedd för en stor Statsman; men när Canning af Konungen anmodades att sammansätta en ministöre, förbehöll han sig sjeM första rummet deri. Hertigen tänkte tvifvelsutan: det är alltid något att åtminstone börja som Canning. Kungen var på Windsor, der han samma afton erhöll en depeche från Hertigen. Han öppnar den, finner att den inpehåller listan på den nya Ministeren, kastar ögonen derpå, häpnar då han får se, att Hertigen satt sitb namn i främsta rummet, men utbrister ändtligen i ett gapskratt Fan far i honom! Jag bad honom ju hara göra upp ett ministöre-förslag åt mig, inte sätta dit sitt eget namn.? — Men Georg den fjerde var en hatare af bråk och krångel. Hertigens namn stod öfverst på listan — och det fick stå qvar.