Aftonbladet – 27 februari 1832, sida 3

en IaSstnin3 Ior att angra de synder som de en natt begått på ett spelhus. Hvad som härvid mäst smärtar den unge Felsheim, är föreställningen att beröfvas tillfället återfinna en okänd skönhet, i hvilken han förälskat sig. En afKung Fredriks gamla Bussar, Husaren Brandt, som följt Felsheims salig far i flera fälttåg, och med serdeles tillgifvenhet fästat sig vid sonen, råkar denne, innan resan åt arresten, får veta händelsen på spelhusct, bannar , moraliserar och vrider -mustacherne en stund, men blidkas slutligen genom den muntra Blumenthals berättelse , att de begge ynglingarne, som slutligen upptäckt spelarns knep, gifvit honom stryk och utkastat hans pick och pack genom fönstret. Ingenting så ondt att det icke har något godt med sig. Han beslutar be om nåd för dem hos Alte Fritz. Den gamle krigaren sätter sig att ntan krus pränta ett bref till Hans Maj:t, och åberopar deruti sina gamla Hnsarbedrifter, för hvilka han billigtvis tillägver sig ingen mindre titel än: Eröfrare af Schlesien. Han lyckas dock icke utverka mer, än att Schlesiens Ervöfrare får följa sim älskade Felsheim till fästningen, såsom fångvaktare. Efter ankomsten till fästningen, der den unge Blumenthals Onkel är Kommendant, upptäcker Felsheim, att dennes dotter just är den okända sköna, hvaruti han förälskat sig, och sjelfve den gamla Eröfraren Brandt återfinner oförmodadt i hennes Guvernant, en gammal bekant, hvars hjerta han för 235 år sedan eröfrat. Glädjen och hjertklappningen gå öfver alla gränser. Emedlertid komma order till Kommöendanten att intaga en postvid den activa armeen., och en gammal förälskad knarr får hans befäl på fästningen. Islutet af andra akten höres fram till fästningen kanonskott af en batalj i nejden; de båda ynglingarne fattas af lusten att få deltaga i striden; samma lust smittar den gamle Fångvaktaren Brand, som öfvertalas att öppna portarne, och alla tre ily sin kos till slagtfältet. Efter stridens slut synes ?Kung Fritz med en mängd officerare, på Fästningen; han efterfrågar de begge Pagerne, hvilkas flykt han får veta. Den gamle vice Kommerdanten får en skrapa, hvarpå han svarar genom en botpsalm, hvars längd faller både Konung Fre drik och åskådarne besvärlig. Pagerne åters komma korrt derpå till fästningen; Felshei:n är lindrigt blesserad; de bekäaona sin flykt, och dömas, stante pede, till 3 år på Spandau, för olydnad.? Just nu inkommer Blumenthals Onkel, berättar att de begye ynglingarne eröfrat 2 fanor, och Brandt upptäcker, alt det var han och ingen annan, som vid ett tillfälle under slagtningen räddade Konungens lif. Ynglingarne få nåd, Felsheim vinner genom Kungens förord sin: älskades hand, Evöfraren Brandt får sin Agatha, och glädjen står högt upp I taket. Dermed är na— turligtvis pjesen slut. TYVialacen är ledio men. icke utmärkt af 42