Aftonbladet – 23 februari 1832, sida 1

aAtrikes: FRANKRIKE, Då vi uti vårt gårdagsnumer endast meddelat våra läsare resultatet af sista dagens dis cussion, i Deputerade Kamaren , öfver Penasonsstaten, lemna vi här ett litet sammandrag af de förnämsta Talarnes yttranden: Det var egentligen fråga om en revidering af alla de pensioner, som efter 1814 blifvit beviljade. I Herr Salverte åberopade till en början ett yttrande af Finance-Ministern, Baron Louis, i egenskap af Deputerad, 1817, och hvarigenom han förklarat en dylik revision ganska verkställbar (Att den var det 1817 , bevisar dock väl icke på något serdeles bindande sätt, att den äfven måste vara det 1832). Vidare undersökte Talaren sjelfva hufvudfrågan, bhuruvida Vendgerne, hvilka fört borgerligt krig och lefvat i intriger, borde, jemte Chouaner och Emigranter, belönas och besoldas , under det de skattdragande ej förmådde uthärda sina bördor. Revideringens motståndare hade, till stöd för sin sats, bufvudsakligen åberopat den S. i Chartan af 1830, som stadgar, atl ingen Fransman må oroas för förut begångne handlingar eller tänkesätt i politiskt hänseende. Herr Salverte tydde :s mening så, alt den väl åsyftade förlåtelse och glömska åt dem, som förrådt fäderneslandet, men ingalunda belöning. Fara vore förhanden! Ministrarne hade förklarat, att om ock freden upprätthölles, skulle dock ordinarie och extra tillgångar ej förslå till betäckande af de nödige utgifterne. En Bankrutt hotade således, om kriget utbruste? Men den 31 Januari vore förfluten, och Belgiska frågan ännu icke afgjord. Blod flöt i Italien och Österrikarne hade inrycktiKyrkostaten. Månne det under sådane omständigheter behöfdes mer än en gnista, för att sprida en allmän krigslåga? Hade man icke för få dagar sedan upptäckt en complott, som icke åsyftade något raindre än Monarkenus mördande och Constitutionens kullkastande? Under sådane politiska och financiella förhållanden, trodde Talaren det vara politiskt och fivancielt nödvändigt, att antaga det föreslagna amendementet, åsyftande revision och indragning af cn del pensioner. Conselj-Presidenten påstod, att ganska obetydliga besparingar genom en dylik indragning skulle kunna åstadkommas, men deremot en allmän oro uppstå blaod alla statens nen