Aftonbladet – 22 februari 1832, sida 3

ligt 20 Kap. 9 S. samma Balk, att lif mista och varda halshuggne; dock har K:gl. Maj:t, i anseende till förekomne särskilte omständigheter, af gunst och nåd velat bifalla Sven Abrahamssons, Peter Trulssons och Andreas Svenssons underd. avhållan om förskoning från dödsstraffet, samt tillåtit, att de i stället må umgälla sina brott med 4o par spö; uppenbar kyrkoplikt samt; 6 års fastningsarbete. Drängen Anders Nilsson, född 1810 och känd för anständig vandel, tillträdde tjenst hos Hans Olsson i Hylteberga vid flyttningstiden förlidet år. Kort derefter yttrade Anders åstundan att lemna tjensten, i anseende tull ledsnad efter det ställe der han förut vavit och farhåga för träget tröskarbete, med erbjudande att i sitt ställe anskaffa annan dräng. Detta vägrade Hans, som, då han den 38 December tidigt bortreste för att hämta mäld vid en qvarn, tillsade Anders att flitigt arbeta på logan. Denne sednare, intagen af en oöfvervinnerlig ängslan och modfäldhet, derunder han trott lättaste medlet till ernående af den önskade flyttningen vara, att genom mordbrand beiöfva Hans sin egendom och såmedelst göra sig umbärlig för honom, hade några dagar umgåtts med uppsåt att begå detta brott, och begaf sig efter slutad middagsmåltid den 8 December från logan öfver gården in i köket, der han uttog en till hälften uppeldad torf, som Anders inbar t torfbuset på välra ändan af stugalängan och lade öfver torfven nära intill galloingen till det hö, som der ofvanpå var upplagdt. Följden häraf blef, att hemmanets alla åbyggnader och åtskillig lösegendom uppbruonce. Kougl. FlofRätten har, i utslag den 6 Februari, som bhfvit underställdt Kongl, Moas Nådiga granskring, faststält. Vemmenhögs Härads-Rätts Utslag den 29 December, hvarigenom Anders Nilsson bhivit dömd att genomshalshuggnding mista lifvet, med föreskrift att af hans egendom ersällning skulle utgå för den Hans Olssoa genom branden tillskyadade skada. OM FATTICVAÄRDNDEN I STi NER NA